Olivehällkyrkan

Pastorns blogg

Den gode herden

180413

På söndag är det Den gode herdens söndag. Vi läser ifrån Joh 10:1-10.

När bibeln talar om en människas liv, beskriver den det ofta som en vandring. Att vandra är att leva. Men vandringen går inte snabbt eller spikrakt. Det är inte ett 100m lopp slätt på 10 sekunder, från start till mål. Nej snarare som ett maratonlopp med hinder, och inte alltid så rakt heller.

När Jesus talar om sig själv i Johannesevangeliet, gör han det med ett antal bilder. I vår text säger han; ”Jag är grinden. Den som går in genom mig skall bli räddad. Han skall gå in och han skall gå ut, och han skall finna bete”

CS Lewis skrev en serie böcker om landet Narnia. Hur några engelska barn hittar en garderob uppe på en vind, stiger in i den, och när de letar sig fram bland kläderna som hänger där, är de plötsligt i en ny värld, landet Narnia. Något helt nytt och annorlunda mot deras egen värld. Där regerar lejonet Aslan, men det finns också en ond häxa, och en massa äventyr händer.

I början var det bara den yngsta Lucy, som kunde komma igenom garderoben. Hon bara gick, nyfiket, öppet. Efter ett tag kunde också de andra tre lite äldre barnen.

Garderoben är som Grinden. Ja, Jesus skulle kunna ha sagt Jag är Garderoben in till landet Narnia. Jag är Grinden in till Guds rike. Något helt nytt möter oss. Annorlunda men oerhört fräscht. Men vi behöver vara som barn, för att komma in. Har du öppnat Grinden och gått in. Du kanske försökt men inte lyckats. Det är inte alltid det går på egen hand. Det behövs hjälp. Vi får gå in tillsammans, och upptäcka en ny dimension av livet. Vi finner bete för hela vår människa.

Kristus är uppstånden!

180401

Upplevelserna kring Jesu uppståndelse måste ha varit totalt omtumlande. Man anar det, om inte annat av det faktum att evangelierna innehåller flera olika berättelser. Berättelser som ibland går isär. Vi behöver dock inte tveka om att erfarenheterna från den tomma graven kom att sätta avgörande spår i de inblandades liv, från den dagen.

Jesu uppståndelse går inte att bevisa. Men det finns ett antal goda skäl, som gör det svårt, att inte tro. Vi vet att människors liv förändrades, och att det var omöjligt för dem att tiga om det de varit med om. Den kristna församlingen, Kyrkan föddes, och idag finns det miljarder människor på jorden, som delar denna tro.

Uppståndelsetron vilar i tilliten till en Gud som aldrig överger, en Gud som kan överraska, och skapa nytt liv. Den går inte att fånga i dogmer, men anknyter mycket till mänsklig erfarenhet idag.

Jesu Kristi uppståndelse vittnar om en Gud som är starkare än döden och som kan skapa nytt liv. Den vittnar om en Gud som säger sitt ja, till hela Jesu liv här på jorden.

Att tro på uppståndelsen är att tro att det aldrig är för sent. Att tro att Gud aldrig överger någon. Att nåden ständigt kan överrumpla och finna oväntade vägar till en människas hjärta, även när hon själv tror att allt hopp är ute.

Den kristna kyrkan firar sin huvudgudstjänst på söndagar-uppståndelsens dag, ljusets dag, solens dag. Varje gång det firas gudstjänst, helt oberoende av hur stor den gudstjänstfirande församlingen är, reser kyrkan ett hoppets tecken. Inte hurtfriskt, inte som om mörker och död inte finns. Gudstjänsten berättar om ett hopp-trots allt. Varför? Därför att vi hoppas på Gud. Den Gud som kommer oss till mötes ur framtiden, överraskar och ständigt skapar nytt liv. Att tro på uppståndelsen är att överlämna framtiden åt Gud, redan nu.
Kristus är uppstånden - Ja han är sannerligen uppstånden!

Vem är det som kommer på vägen?

180323

Så firar vi Palmsöndag kommande söndag. Söndagen har sitt namn efter att Jesus rider in i Jerusalem på en åsna, och folket hyllar honom som kung genom att lägga palmblad och kläder framför honom, motsvarigheten till ”röda mattan” i våra dagar.

En kung brukade dock inte rida på en åsna. Red han överhuvudtaget skulle det säkert varit på en fin häst. Oftast kom han nog i en vagn dragen av hästar. Men Jesus är den uppochnervände kungen. Det är som om han gör allt baklänges. Kungen av ett annat slag.

Han rider in på arbetsdjuret, åsnan. Profeten Sakarja hade profeterat om detta 700 år tidigare. Fredskonungen, Messias, skulle komma inridande på en åsna. Varför då?
Kanske för att Jesus inte var kungen som kom ovanifrån, utan snarare underifrån eller inifrån. Han identifierade sig med den lilla människan och kom inte med bud och pålagor uppifrån.

En del av dem som ser detta märkliga drama, kopplar ihop det med de gamla profetorden. Andra lägger överhuvudtaget inte märke till det som händer. Andra vet inte vad de skall tro.
Om du varit där, hur tror du att du skulle reagerat? Hur reagerar du idag när du hör eller läser om Jesus? ”Vem är det som kommer på vägen, det lyser så grannt om hans hår…

Maria

180316

På söndag firar vi Jungfru Marie bebådelsedag. Maria står i fokus. I dagens evangelietext från Lukas första kapitel, kommer ängeln Gabriel till henne med en hälsning.

Ett ord som kommer igen i ängelns hälsning, ordet nåd; "Var hälsad du högt benådade.Herren är med dig, Var inte rädd Maria, du har funnit nåd hos Gud..."

Att finna nåd hos Gud, vem kan göra det, hur gör man det? Var Maria särskilt lämpad eller utrustad för det hon får vara med om. Ja, det är möjligt. Men det var inte så att hon hade meriterat sig för denna nåd. Nåden grundar sig inte på meriter eller duktighet, utan istället på Guds godhet och kärlek. Det går inte att prestera sig till nåd. Nåd ges inte som betalning för utfört arbete, den ges ändå, gratis. Guds nåd är inte passiv, utan aktiv. Men den får ingen verkan om den inte finner ett öppet hjärta. Maria hade funnit nåd hos Gud, hon var öppen. Gud kunde fortsätta sitt verk i henne

Den unga flickan Maria, tvekade säkert. Men hon gjorde ett medvetet val. Hon tog ett beslut; "Jag är Herrens tjänarinna, må det ske med mig som du har sagt." Hon hade inte facit på förhand, men hon hade gjort sitt vägval. Hon fick bära fram det dyrbaraste han hade. Du och jag, vi tillsammans, inbjuds att göra detsamma; Att ställa sig till Herrens förfogande, det är det finaste en människa kan göra. Och det kan ske på så många olika sätt. Han vill göra det i dig. Han vill göra det genom dig. För att han älskar dig!

LIvshungern

180309

Midfastosöndagen inbjuder oss till temat om Livets bröd. Vi är mitt i fastan, och vi börjar bli lite hungriga. Eller? Vad är det Jesus vill få fram genom att mätta säkert 15.000 personer med några bröd och fiskar en liten kille haft med sig. Johannes berättar om händelsen i sitt evangeliums sjätte kapitel.

Jesus talar om brödundret Gud gjorde genom Mose i öknen då Israels folk var på väg från slaveri till befrielse. Folket fick bröd från himlen genom det manna som föll ner. Tog man dock inte till vara på det som hamnade på marken, försvann det, och blev obrukbart.

När Jesus välsignar matsäcken den lille killen haft med sig, är det som att det förmeras ju mer lärjungarna delar ut det till folkmassan. Det räcker till alla, och inte nog med det, det blir tolv korgar över, som de samlar ihop efter att alla ätit sig mätta.

Jesus säger att han är Livets bröd. Den som äter av det skall aldrig någonsin hungra mer. Det brödet försvinner inte. Det vill mätta vår inre hunger. Det var också ett större under än det Gud gjorde genom Mose. Ja nu är det som om brödet är Gud själv. Att Jesus sade så, förargade både de skriftlärde och fariséerna som hörde detta. Spänningen dem emellan steg. Men folket tog emot, åt och förundrades.

Vad hungrar du efter mest, just nu? Vad kan mätta den hungern?

Ljus och mörker

180304

Det finns ett vykort som säger; ”Finns skugga – Finns ljus”. Jag tycker det finns en trygghet i det. Ofta ser man bara den där skuggan, och tänker inte på att jag ser den för att ljuset finns.

I kyrkoåret har den här söndagen rubriken ”Kampen mot ondskan”. Jag kommer ihåg den där lördagmorgonen, för 32 år sedan, jag kom ned till frukosten på Betelseminariet, och märkte den där tystnaden, nästan kylan, och någon sade; ”Det är någon som skjutit Palme”.

Jag skulle predika dagen därpå, denna söndag i kyrkoåret med temat ”kampen mot ondskan”. Det kändes mycket märkligt.

Dagens evangelietext hämtas ifrån Luk 11:14-26, som handlar om hur Jesus driver ut en stum demon.

Ljus skingrar mörker. Så när Jesus talar till demonen är det precis detta som händer. Mörkret får ge vika, bojorna brister, det smutsiga försvinner, ljuset bryter igenom.

Men ibland känns det som om det bara är mörkt. Tidigt i bibelns berättelser kommer också de mörka stråken in i skildringen. Det finns en dunkel kraft i tillvaron och i människan, som utmanar godheten. Livet är skört, och ständigt hotat.

Det är tungt att leva när allt är mörkt. Tron på Gud är ingen garanti för ett lätt, ljust liv. Men den erbjuder ord och förhållningssätt som hjälper oss att upptäcka den sårbara, barmhärtiga och hemlighetsfulla gudsnärvaro som kommer till uttryck i Jesus Kristus, också i vårt eget mörker. Och den vädjar till oss att vara barmhärtiga och närvarande i varandras mörker och vaka med varandra där.

Gud för dig är allting klart
Allt det dolda uppenbart.
Mörkret är ej mörkt för dig
Och i dunklet ser du mig.

Att aldrig ge sig

180223

”Den kämpande tron” är kyrkoårets tema för kommande söndag. Evangelietexten hämtas ifrån Matt 15:21-28 där vi möter Jesus och en kvinna. Jesus har dragit sig undan till området kring Tyros och Sidon, nordvästkusten, det som idag är södra Libanon. Han befinner sig på gränsen till ett annat land. Då kommer en kananeisk kvinna till honom och ber att han skall hjälpa hennes dotter som plågas svårt av en demon. Först verkar det som om han negligerar henne. Men kvinnan ger sig inte. Hon fortsätter och ber om hjälp. Jesus svarar henne att han först och främst blivit sänd till sina egna i Israel. Kvinnan förstår det, men säger att hon också behöver hans hjälp, fast hon inte tillhör hans folk. Jesus ser hennes utsatthet, att hon inte ger sig, att han är hennes sista hopp och han vet att han kan om han vill.

Jesus säger att kvinnan har en stark tro och befriar hennes dotter från hennes bundenhet. Kvinnan blir ett exempel på ”den kämpande tron”. Så vad är då en kämpande tro? I hennes fall verkar det som om det handlar om att Jesus är hennes sista halmstrå, som hon inte släpper. Hon anade vem han var. Hon hade hört vad han sagt och gjort. Hon litade till att han kunde göra det igen. Och hon kommer till honom i sin nöd med orden; ”Förbarma dig Herre över mig!”

Att kämpa i tron kan innebära mycket och Jesus är ingen enarmad bandit man matar med pengar för att få vinst varje gång. Det verkar som om det räcker att komma med sitt genuina behov då ingen annan eller annat finns. Jesus tar alltid emot. Som Broder Lorens säger; ”Men kom ihåg att han ger sina gåvor när tiden är inne, när du minst av allt väntar dig dem. Därför skall du alltid hoppas på honom, tacka honom för alla hans gåvor, i synnerhet för styrkan och modet som han välsignar dig med i svåra tider”.

Fastan

180216

Så har vi stigit in i fastetiden. Askonsdagen som är porten in i fastan, som sedan pågår 40 dagar, fram till den stora högtiden påsk.
Jag vet inte vad du får för associationer när du hör ordet ”fasta”. Jag inbillar mig att många tänker på ”mat”. Att avstå från mat, eller en viss sorts mat etc. I många kulturer är fastan förknippad med mat. Man äter inte kött t.ex eller man avstår ngn måltid per dag.

Vad handlar då den kristna fastan om? Jag tänker mig att fastan handlar om att avstå något, för att få tid till något annat. Den kristna påskfastan handlar då om att få tid med Gud, att förbereda sig inför påsken, att gå tillsammans med Jesus ”upp till Jerusalem”.
Vi vet att mat tar mycket tid. Att planera, handla, bära hem, tillaga, äta, diska… Att avstå en måltid per dag, ger mig mer koncentrerad tid med Gud.

Man kan fasta på ett otal olika sätt; tv-fasta, dator-fasta, mobiltelefon-fasta, fredagsmys-fasta, alkohol-fasta, godis-fasta…. Frågan är varför jag fastar, för vem och vilka motiv jag har?
Jesus talade om att fastan är något mellan mig och Gud. Det handlar inte om att visa upp något, eller att fastan blir en prestation eller något jobbigt.

Som kristen vill jag avstå något, för att bli mer närvarande i min relation med Gud. Att avstå något för någon annan visar på en vilja och en längtan efter något mer.

Fastetiden är en möjlighet att varva ner, sänka farten, tonen och prestationen. Fastan påminner och hjälper mig att inte dra iväg först, utan mer att följa han som alltid går före.

Kärlekens väg

180209

Så firar vi kommande söndag Fastlagssöndagen. Fastlagen som är fastans motpol. Fastlagen som kännetecknas av glädje, fest, mat i motsats till fastans avhållsamhet, stillhet och förberedelse. I många sydliga länder firar man under fastlagen Karneval, som ju betyder ”farväl kött”. Karneval är ursprungligen benämningen på tiden före fastan; Trettondedag jul till askonsdagen, sedermera de tre till åtta dagarna före askonsdagen, motsvarande fastlagen. Efter fastlagssöndagen följer blåmåndag och fettisdag för att på askonsdagen träda in i fastan. Det är alltså på tisdag vi äter fettisdagsbullar/semlor/hetvägg eller andra namn på bullarna man fyllde med extra gottis innan fastan trädde in på askonsdagen. Även om vi kan se dem i vårt land redan första advent (?)

I söndagens evangelietext möter vi hur Jesus säger till sina lärjungar; ”Vi går nu upp till Jerusalem, och allt som profeterna har skrivit om Människosonen skall gå i uppfyllelse. Han skall utlämnas åt hedningarna, de skall håna och skymfa honom och spotta på honom, och de skall prygla honom och döda honom, och på den tredje dagen skall han uppstå.” Av detta begrep lärjungarna ingenting. Vad han menade var fördolt för dem, och de kunde inte förstå vad han sade.

Jesus går att fira sin sista påsk på jorden. Lärjungarna följer, men förstår ingenting av det som väntar. Även fast vi som lever idag har facit, är det inte helt enkelt att förstå dramat som närmar sig. Kärlekens väg är temat för söndagens texter. Innebär kärlekens väg lidande och död? Ja, det kan det göra, om man ger sitt liv för någon annan, som man älskar!

Att se det som inte kan ses

180202

På söndag firar vi kyndelsmässodagen, ljusets söndag. Evangelietexten hämtas ifrån Luk 2:22-40, där vi möter den lilla familjen i Jerusalems tempel. 40 dagar hade gått sedan deras förstfödde son sett dagens ljus. Nu är de i templet för att ge offer, som den judiska lagen föreskrev.

I templet möter vi också den gamle Symeon, som väntade på Israels tröst, och profetissan Hanna som i stort sett levde i templet. Vi läser att helig Ande var över Symeon, och det är som om han leds av Anden till den lilla familjen. När han möter dem är hans väntan över, han kan dö i frid, för han har sett ”frälsningen som Gud berett åt alla folk, ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt sitt folk Israel”.
Hanna insåg också att något stort var på gång i templet denna dag. Hon anar och leds också fram till de tre. När hon ser barnet tackar och prisar hon Gud, och talar om barnet med alla som väntade på Jerusalems befrielse.

Hur får man ögon så man kan se det som inte kan ses? Eller öron, att höra det som inte kan höras?
Hebréerbrevets författare skriver i kap 11 om människor som satte sin tro på Gud. Han inleder med orden; ”Tron är grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se”.

Det är lättare att se om man tror. Det är svårare att tro om man bara ser.

En stark tro

180121

”Jesus skapar tro” är kyrkoårets tema för innevarande söndag. Evangelisten Matteus berättar i dagens evangelietext, Matt 8:5-13, om en romersk officer som kommer till Jesus med ett stort behov. Hans tjänare därhemma ligger förlamad. Mannen ber Jesus att bara säga ett ord så blir pojken frisk. Jesus blir överraskad över officerens tro på honom, och säger; ”inte hos någon i Israel har han funnit en så stark tro”…du trodde och det skall ske. Och i det ögonblicket blev pojken frisk”.

Endast två personer får detta vittnesbörd om sig av Jesus, att de har en stark tro; denne romerske officer och en utländsk kvinna som kommer och ber Jesus om hjälp för sitt barn. Inte någon av lärjungarna, inte någon präst eller skriftlärd.

En stark tro handlar tydligen inte om att hos mig själv uppbåda någon stor styrka, färdigheter eller duktighet. Så vad skapar tro? Ja utifrån vår text kan man säga tre saker; brist, sorg och oro. Så är det också för många i vår värld idag. Den överlämnande tron kan växa till relation och gemenskap, med Jesus och de som vill vara med honom. Sök dig nära, upptäck att han finns där och fortsätt lev i kärleksrelationen med Gud.

Jesus - visa dig!

180113

Temat för kommande söndag är ”livets källa”. Evangelietexten hämtas ifrån Joh 2:1-11. Johannes berättar om ett bröllop Jesus och lärjungarna är bjudna på, där vinet tar slut. Jesu mamma Maria kommer och säger detta till Jesus, som säger till huset tjänare att fylla sex stora stenkärl med vatten. Tjänarna gör så. När de sedan bär det till bröllopsvärden har vattnet förvandlats till vin, som t.o.m smakar bättre än det första som tog slut.

Johannes säger så att Jesus här gjorde det första av sina tecken. Fortsätter man och läser evangeliet möter vi ytterligare sex tecken. Alltså totalt sju. När vi kommer mot slutet av evangeliet, Joh 20: 30-31, läser vi; ”Också många tecken som inte har tagits med i denna bok gjorde Jesus i sina lärjungarna åsyn. Men dessa har upptecknats för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds son, och för att ni genom att tro skall ha liv i hans namn”.

Johannes har ett syfte med det han skriver. Fortsätt gärna och läs Johannesevangeliet, och se om du hittar de övriga sex tecknen. Leder de till tro för dig? En tro som föder liv? Vill du be och pröva;
”Jesus, visa dig för mig, så att jag kan ta emot dig. Amen”

Starten

180106

Första söndagen efter trettondagens tema i kyrkoåret är ”Jesu dop”. Evangelisten Matteus berättar om hur det gick till när Jesus döptes av Johannes döparen i floden Jordan i Matt 3:13-17. Man räknar med att Jesus var ca 30 år vid detta tillfälle. Han hade ännu inte börjat sin verksamhet med förkunnelse, helanden mm, i mötet med sina medmänniskor. Det är som dopet blir starten för Jesu tjänst. Jesus får bekräftelse och sanktion ifrån Fadern och Anden då han döps. Sedan börjar uppdraget, äventyret!

Det kristna dopet är också starten för en människa tillsammans med Jesus. Jesus inbjuder oss till sig; Följ mig! Vi får säga Ja, och som ett synligt, tydligt, symboliskt tecken, låta oss döpas. Dopet rymmer stor glädje, innehåll och välsignelse. Det är som starten för mitt livs maratonlopp.

De tre närmaste åren blev inte till en dans på rosor för Jesus. Det är det inte heller för den som vill följa honom. Men vetskapen och medvetenheten av att inte vara ensam, i både ljus och mörker, med- och motgång, överväger allt. Jag behöver någon som leder mig, som vet den bästa vägen för mig. Jesus levde i ständig relation till Fadern och Anden. Han tog sig tid till att lyssna in vad nästa steg i uppdraget skulle vara. Det får du och jag också göra!

På tröskeln

mats_carlsson.jpg

171231

Så har vi årets sista dag. Tänk att ännu ett år har gått. Det har gått fort. Mycket har hänt. För egen del. I vår värld. För Gud finns ingen tid. Allt är ett enda nu. Men människan behöver tid. Tiden hjälper mig. Inte minst vid årsskiften. Möjlighet till reflektion. Möjlighet till nya föresatser.
Hur var ditt 2017? Tänker du något speciellt inför det nya året?
Broder Lorens leder mig på tröskeln över det gamla in i det nya;

”Din helighet är inte avhängig av att du gör ”andra” saker. Du skall bara göra det du brukar göra men inte för din egen skull utan för Guds skull.
Du behöver inte bli otålig över att du bara får små uppgifter, om du utför dem för Guds kärleks skull. Din helighet är inte avhängig av att du utför ”stordåd”.
Gud bryr sig inte om hur stora uppgifter du utför, bara med hur mycket kärlek du utför dem.
Kärleken gör allting stort.”

Så önskar jag dig ett gott slut på detta år, och ett välsignat nytt år!

HÅLLBAR VÄRLD FÖR ALLA

171125
Imorgon firar vi domsöndag som avslutning på ”kyrkornas globala vecka”. Kyrkornas globala vecka är ett tillfälle för kyrkor, församlingar och organisationer att uppmärksamma globala rättvisefrågor-samtidigt och tillsammans.

I år är temat; ”Hållbar värld för alla”. Världen har blivit mycket bättre men det återstår fortfarande stora utmaningar. Världens länder har kommit överens om 17 ambitiösa mål som fram till år 2030 ska hjälpa oss att avskaffa extrem fattigdom, minska ojämlikhet och ojämställdhet och lösa klimatkrisen.
Detta kallas för ”Agenda 2030” eller Globala målen för hållbar utveckling. Dessa mål berör oss alla och vi kan alla göra något!

Samfund, kyrkor, trosbaserade organisationer och enskilda kristna har en viktig roll att spela. Vi är övertygade om att vi människor har fått i uppdrag att förvalta Guds skapelse och allt som ingår i den.
Frågor om klimathotet, miljöförstöring, fattigdom och konflikter är inte bara politiska, vetenskapliga eller sociala, de har också i allra högsta grad en moralisk och andlig dimension. Vi har en viktig uppgift att synliggöra de existentiella aspekterna av dessa frågor.

I morgondagens gudstjänst i Olivehällkyrkan kommer vi beröra dessa frågor på olika sätt. Varmt välkommen!

Änglarna

mats_carlsson.jpg

170929

På söndag skriver vi den helige Mikaels dag i kyrkoåret med temat änglarna. Evangelietexten hämtas ifrån Joh 1: 47–51;
”Jesus såg Natanael komma och sade om honom: ”Där är en sann israelit, en som är utan svek.” Natanael frågade: ”Hur kan du känna mig?” Jesus svarade: ”Innan Filippos ropade på dig såg jag dig under fikonträdet.” Natanael svarade: ”Rabbi, du är Guds son, du är Israels konung.” Då sade Jesus till honom: ”Du tror därför att jag sade att jag såg dig under fikonträdet. Större ting skall du få se.” Och han sade: ”Sannerligen, jag säger er: ni skall få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.”

Har du sett en ängel någon gång? I Bibeln berättas det om änglar. Många sånger talar om änglar; ”ängeln i rummet” med Eva Dahlgren, ”there must be an angel”, Eurythmics, ”angel” med Robbie Williams, bara för att nämna några. Många filmer handlar om änglar, t.ex änglarnas stad med Meg Ryan och Nicolas Cage.
Ordet ängel heter på grekiska ”angelos” och betyder ”budbärare”. När bibeln talar om änglar handlar det om budbärare från Gud. Gud sänder en ängel till en människa med ett alldeles speciellt budskap.

Vi talar om skyddsänglar. Att ha änglavakt. Tror vi att det är så, eller är det bara som vi säger? Jag påminns om barnabönen jag bad som liten;
”det går en ängel kring vårt hus, han bär på två förgyllda ljus, han bär en bok uti sin hand, nu somnar vi i Jesu namn”. Amen

Tro & Liv

170825
Tro & Liv talar vi om i kyrkan på söndag. Evangelietexten hämtas ifrån Matt 23:1-12;

1Sedan talade Jesus till folket och sina lärjungar 2och sade: ”De skriftlärda och fariseerna har satt sig på Moses stol. 3Gör därför allt vad de lär er och håll fast vid det, men handla inte som de gör, för de säger ett och gör ett annat. 4De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas axlar, men själva rör de inte ett finger för att rätta till dem. 5Allt vad de företar sig gör de för att människorna skall lägga märke till dem. De skaffar sig breda böneremsor och stora manteltofsar. 6De tycker om att ha hedersplatsen på gästabuden och sitta främst i synagogan, 7och de vill bli hälsade på torgen och kallas rabbi av alla människor. 8Men ni skall inte låta er kallas rabbi, ty en är er läromästare och ni är alla bröder. 9Ni skall inte kalla någon här på jorden för er fader, ty en är er fader, han som är i himlen. 10Inte heller skall ni låta er kallas lärare, ty en är er lärare, Kristus. 11Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare. 12Den som upphöjer sig skall bliförödmjukad, och den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.

Jesus talar om att Tro & Liv behöver hänga ihop. Som jag tror så lever jag, som jag lever tror jag. Någon har sagt att vårt liv talar mer än tusen ord. Det hjärtat är fullt av talar munnen. Vad är mitt hjärta fullt av? Vad är det som påverkar hur jag lever?
Man brukar säga om politiker, präster, pastorer, att vi verkar i en ”förtroendebransch”. Det gäller nog för många andra yrkeskategorier också. Men det är lätt att något litet snedsteg kan förvandla förtroende till misstroende. Det tar lång tid att bygga upp. Det går snabbt att riva ned.
Jesus visar en väg han själv gick, som inte är självklar i alla sammanhang idag; ”Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare”. Vad skulle det innebära för mig att gå den vägen? Vågar jag?
Allt gott!
Mats

ATT GÅ I VÄNTANS TIDER

mats200.jpg

170531

Tiden mellan Kristi himmelsfärdsdag och Pingst, brukar kallas för ”pingstnovenan”. De nio dagar lärjungarna skulle vänta på det som Jesus sade skulle komma, efter det att han lämnat dem och återvänt till Fadern.

Jag undrar hur de kände och tänkte? Vad gjorde de? Var det mycket bön och stillhet?

”Inget är som väntans tider”, säger man. Och visst kan det vara så. Det klart att väntan kan se olika ut, beroende på vad man väntar på. Är det något roligt, spännande? Är det ett besked, man inte riktigt vet hur det skall bli? Väntar man på ett beslut, om jobb, bostad, uppehållstillstånd?

Om man inte riktigt vet vad man väntar på, då? Hur gör man då?

Visst hade Jesus sagt till dem, att de skulle vänta på ”en annan hjälpare” som skulle vara hos dem för alltid, sanningens Ande. Men hur såg sanningens Ande ut? Vad gjorde Guds helige Ande? Hur länge skulle de vänta?

Så är vi där, nu, i pingstnovenan. Och får återigen leva oss in i vänteperioden. På samma gång som Anden redan kommit, kommer han igen.

Guds Ande är god, och vill allt gott. Visst kan det vara jobbigt att vänta. Men när vi väntar på något gott, då väntar vi aldrig för länge.

Kom helig Ande! ”Fyll mig, tänd mig sänd mig”!

GLAD PÅSK!

170416

Så är sabbaten över. Några kvinnor går till graven för att slutföra det man inte hade hunnit då helgen brutit in. Med sig har de lite kryddor och salvor de skall göra klart balsameringen med.

Men när de kommer fram, får de sitt livs överraskning; stenen är bortrullad och ingen kropp finns i klippgraven. Det som finns kvar är bindlarna, som omslutit kroppen och huvudduken som virats kring huvudet. Det är bara ett skal, en form, som ligger kvar, liknande en fjäril som flugit ur sin puppa.
Och en ljusgestalt, en ängel säger till dem; Han är inte här, han har uppstått, gå och berätta för hans lärjungar”.

Kvinnorna gör som ängeln sagt till dem, berättar för de tvivlande lärjungarna, men några av dem beger sig ändå ut till graven. De får se med egna ögon. Det var så som kvinnorna sagt, och de börjar tro.
Tron föds i ett möte, en upptäckt, något överraskande, något oväntat.
Långfredagens mörker fick inte sista ordet. Påskdagens ljus sipprar fram genom tunneln. Livet var starkare än döden.

Jesus är uppstånden, ja han är sannerligen uppstånden!
GLAD PÅSK!

Långfredag 170414

Så följer vi Jesus också denna långa fredag. I England säger man ”Good Friday”. I Syrien använder man orden; ”Härliga fredag”.

Jesus har dömts till döden. Domen skall verkställas. Han bär tvärbjälken till avrättningsplatsen, för att sedan spikas upp på den lodräta pålen som fanns där på Golgota, huvudskalleplatsen.

Där står tre kors. Tre dödsdömda män. Två förbrytare och Jesus från Nazaret. En av männen bredvid spottar på Jesus, den andre säger; ”tänk på mig när du kommer med ditt rike”. Och Jesus svarar; ”idag skall du vara med mig i paradiset”.

Lina Sandell skriver i Ps & S nr 45;

Jesus för världen givit sitt liv
Öppnade ögon Herre mig giv
Mig att förlossa offrar han sig
Då han på korset dör ock för mig

O vilken kärlek underbar sann!
Aldrig har någon älskat som han
Frälst genom honom, lycklig och fri,
Vill jag hans egen evigt nu bli.

Tag mig då Herre, upp till ditt barn
Lös mig från alla frestarens garn
Lär mig att leva, leva för dig
Glad i din kärlek, offrande mig.

Jag önskar dig en härlig långfredag!
Mats

Skärtorsdagen

170413
Så följer vi Jesus denna skärtorsdag. Måndagen, tisdagen och onsdagen är till ända. Jesus har undervisat sina lärjungar och tystat sina motståndare. De har i sin tur samrått för att försöka hitta vägar att bli av med honom. ”Det är outhärdligt, det han säger”, ”Vi måste få bort honom på något sätt”.
Judas Iskariot, en av lärjungarna, har hört rykten om vad de religiösa ledarna har i görningen. Han går till dem och säger;” ikväll skulle ni kunna gripa honom, jag kan visa er var han finns”. Han får sin belöning, vilket blir ett bra tillskott inför helgen.

Jesus förbereder inför kvällen, och påskmåltiden han skall äta tillsammans med sina närmaste. När man senare äter måltiden, så säger han inte exakt de kända orden varje judisk husfar gjorde. Om brödet, som skulle påminna om det osyrade brödet från uttåget ur Egypten, säger han istället; ”Detta är min kropp som utges för er”. Om vinet, som skulle påminna om lammets blod som hade strukits över dörrposterna, då mordängeln gick förbi i Egypten, säger han; ”detta är mitt blod, som utgjuts för er”
Frågan är om lärjungarna hörde vad han sade. De skulle snart få se det i praktiken.

Efter måltiden går de ut till trädgården, där Jesus påtagligt känner hur mörkret faller över honom. Han böjer sina knän och ber. Han vet knappt med vilka ord, det är som han är alldeles ensam. Lärjungarna som nyss ätit och varit i farten hela dagen orkar inte hålla sig vakna, utan somnar.

Röster hörs, och plötsligt kommer en vaktstyrka tillsammans med Judas. Han kysser sin mästare på kinden. Jesus grips, förs till rättegång och döms till döden, för hädelse. ”Han har ju sagt att han är Messias”.
Utanför rättssalen finns Petrus, som själv får frågan om inte han var en av dem som varit tillsammans med Jesus. Petrus blånekar tre gånger; ” Jag känner inte den mannen”.
Stilla veckan, var inte så stilla. Det hände mycket den där torsdagen. Mörkret lägrar sig. Det var natt, den fjärde dagen.

Be naturligt

mats200.jpg

170310
En del av min tjänst arbetar jag som fängelsepastor på en anstalt några mil utanför Strängnäs. Två gånger i veckan besöker jag killarna som finns där. En eftermiddag är jag själv och går till olika paviljonger för samtal, möten, schackspel mm. Den andra eftermiddagen har jag med mig en besöksgrupp. Vi går då till andaktsrummet, dit två av paviljongerna har möjlighet att komma. Det är helt frivilligt för killarna att komma. Ibland kommer det tre stycken, andra gånger 10 st.

En samling kan se ut som följer; vi läser en kort bibelberättelse, samtalar om den, ger möjlighet till bön, tända ljus, fikar och samtalar med varandra. Vi möts 45–60 minuter.
De senaste gångerna har momentet med bön blivit extra intressant. För det vi bett för har faktiskt skett. Det är ju inte så att jag inte tror på bön. Men det är ju inte alltid man får sådana där konkreta direkta svar som dessa killar fått. Jag blev (nästan) lika överraskad som de, när de berättat vad som hänt.

Vi har bett om permission, nedklassning, telefontillstånd, ekonomi, rehabilitering av stukad fot mm. Och alla dessa böneämnen har fått positiva svar. Killarna har fått permission, nedklassning, tillstånd att ringa, pengar har kommit in på konto, fot har blivit bättre.
Så när vi nu skall be, finns det alltid, konkreta saker att be för, och förväntan är stor över vad som skall ske. För dem finns det behov. Då ber vi för det.

Många gånger kanske vi tänker; ”det där är väl inget jag kan be för, det är ju inget speciellt”. Vi får be om allt; från det minsta till det största. Gud hör och ser, och svarar så som han vet är bäst för oss. Det är inte säkert att det alltid blir som jag vill, men det blir alltid till det bästa

Be, och ni skall få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas” (Matt 7:7-8)
Allt gott!
Mats

En obekväm sanning

170217

Så hade vi vårens första ”Tala film-Tala liv” igår kväll i kyrkan. Vi såg Al Gore´s film ”En obekväm sanning”. Och det var verkligen en obekväm sanning.

Filmen handlar om klimathotet, den ökade uppvärmningen av jord och hav, med alla de konsekvenser som följer. Även om filmen har några år på nacken är det skrämmande uppgifter Gore presenterar, som tyvärr inte förbättrats de senaste åren.

Efter vår film har vi ett kort samtal där vi delar våra upplevelser av det vi sett. ”Ilska, modlöshet, tragik” är några av de känslor flera delar efteråt. Samtidigt ligger det en vilja och trotsighet under ytan, som säger att ”det går göra något åt det, vem skall göra det om inte vi, en kan inte göra allt men många kan göra mycket”. Samtidigt är insikten stor om att det behövs politiska inriktningar och beslut gällande energi, utsläpp, elektronik…

När jag kommer hem och slår på tvn är det som filmen fortsätter. Två av inslagen handlar om exakt det vi sett på filmen tidigare; det första hur torkan i Kenya gjort att befolkningen inte har något vatten, floderna torkar ut, kvinnorna och barnen går till de smutsiga vattenpölarna, dricker och hämtar hem det smutsiga vattnet. Det andra inslaget handlar om hur världshaven håller på att invaderas av plast, som bara dumpats. Hur fiskar, fåglar, korallrev påverkas, förgiftas och till slut dör. Vad är det som händer?

Lyckligtvis finns det människor, likt Al Gore, dokumentärfilmarna, som inte bara registrerar och går vidare. Många stannar upp, och börjar göra något.

Frågan vi ställde oss till sist efter filmen var just; ”Vad kan då jag göra?”. Inte mycket, men vi gör det vi kan, sade många; sopsortera, cykla, gå, istället för att ta bilen, tänka på energin därhemma…

Visst kan man tappa modet när man ser isbergen smälta, regnskogarna skövlas, jordens medeltemperatur ökar. Men det blir ju inte bättre för det. Det går att göra något åt vår värld; om vi vill. Om vi vågar sänka våra krav på komfort, tillgänglighet och obegränsade resor.

Vi påminns om det som Martin Luther sade; ”Även om jorden går under imorgon, planterar jag ett äppelträd idag”

16 mars ser vi filmen ”Before the flood” ifrån 2016, där Leonardo diCaprio guidar oss i nusituationen gällande vår miljö, klimat och planet. Välkommen!

Steg för steg

mats200.jpg

170120
Med en inspirerande vinterkonferens tillsammans med 400 medarbetare i Equmeniakyrkan förra veckan i ryggen, en uppstart denna vecka med alla grupper och mötesplatser i vår kyrka, en mildare väderlek lämplig för att stadfästa träningen, kunde väl allt bara gå åt ett håll?

Och det gjorde det; fast inte åt det jag hade tänkt; en stadig förkylning som satte fart förra helgen, gjorde att det fick bli lite lugnare tempo. Påminnelsen kom igen; ”du är bara en människa”. Jag har inte varit helt utslagen, men halvt. Det har gått på sparlåga och krafthämtningar nattetid. Jag vet inte när det hände sist. Och samtidigt vet jag; det går över. Men det är svårt att tänka så när man känner sig som svagast; ingen hunger, ingen lust, bara vila, låta det där, vad det nu är, få gå ur kroppen, för att successivt samla kraft och komma tillbaks.

Är det inte märkligt, när man har råg i ryggen, allt det nya ligger framför, så är det som någon sätter käppar i hjulet.

Vi hade black Friday innan jul, då alla butikerna försökte sälja för allt vad tygeln höll. Idag är det black Friday igen, är det många som menar. En ny president bestiger tronen, i vad som anses vara världens viktigaste ämbete. Visst finns det farhågor, frågetecken, funderingar hos många och samtidigt hopp, möjligheter, förändringar hos andra. Hur skall det bli? Vad kommer att hända? Ja, det kommer tiden att utvisa, var så säker.

Under tiden gör jag vad jag kan, där jag är, för dem jag möter nära, och långt borta. Bönens armar är långa och omfamnar mycket!

Jag har nu lämnat kulmen för min förkylning, och är på väg in på banan igen. Den lediga helgen nu sitter som en smäck. Det fanns säkert en mening med också detta.

Jag önskar dig en härlig helg och en god vår! (vart tog vintern vägen?)
Allt gott!
Mats

mats200.jpg

På tröskeln

161231
Så är vi där igen. Skarven emellan det gamla och det nya. Ett nytt år ligger framför. Hur känner du inför det? Är det något speciellt att vi skriver 2017 istället för 2016, eller tycker du att dagarna bara rullar på?

JA frågan är ju i grunden hur jag uppfattar livet; Har jag något att ge livet? Har livet något att ge mig? Vad är egentligen meningen med allting? ”Dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet”, var det någon som skaldade. Att fylla livet med mening – hur gör jag det? Ja, vad är det egentligen jag vill och längtar efter? Vilka möjligheter och resurser har jag för att åstadkomma det?

Årsskifte kan innebära tid för reflektion och eftertanke. Så är det i alla fall för mig. Och jag har börjat inse vikten av att ha mål, för det jag skulle vilja uppleva och göra. Saker händer oftast inte bara av sig själv, utan det finns en plan, beslut bakom dem. Att sätta upp några mål hjälper mig på vägen. Och att göra målen så konkreta jag kan.

- Att inte bara säga att jag skall träna mer under kommande år. Utan faktiskt anmäla mig till ett lopp, och anpassa min träning efter det.
- Att inte bara säga jag skall inte äta så mycket godis nästa år, utan avstå den där chipspåsen varannan
helg.
- Att inte bara säga att behöver bli lite piggare nästa år, utan faktiskt gå och lägga mig senast kl 23.30.
- Att inte bara säga jag skall läsa bibeln mer nästa år, utan faktiskt avsätta 5 min varje dag på morgonen
eller kvällen och läsa breven rakt igenom.
- Att inte bara säga jag skall bli lite mer engagerad i kyrkan nästa år, utan faktiskt erbjuda mig att bli
scoutledare.

Jag tror du fattar min tanke. Att försöka göra det så konkret jag kan, och samtidigt inte för mycket eller orealistiskt. Hellre lite med en kontinuitet, som kan bli lust och mer, än för mycket som falnar efter kort tid med känsla av besvikelse eller misslyckande.

Tack 2016 för det jag fick ge och ta emot! Nu följer jag dig Herre in i ett nytt år! Led min tanke, Led mina steg!
Amen.

GOD JUL

mats200.jpg

161224
Vi säger ”Glad påsk”, ”Glad midsommar” men ”God jul”. Varför säger vi inte Glad jul eller trevlig jul? Jo, jag vet man uttrycker det olika på andra språk, men vi säger; ”God Jul!”.

Vad är det för skillnad på glad och god? Eller vad menar vi när vi säger ”God” jul. Är det för all maten vi äter, gröten, godiset? Nej, jag tror inte det. Det handlar om något annat.

När man talar om en person som glad eller god, menar man olika saker. Man kan vara god fast man är ledsen. Kan man vara glad fast man är ond?

Det är som ”god” går djupare på något sätt. God har med kvalité att göra. God stannar inte bara på ytan, till det yttre, utan riktar sig inåt eller rymmer mer än bara det vi ser, hör och upplever.

En god jul handlar om hälsan, möjlighet till frihet, en tillfredsställelse som sträcker sig inte bara till det egna, utan också det som rör sig runt omkring. Har man familj, vänner inryms också de i välgångsönskan.

En god jul handlar om en meningsfull jul. Det handlar inte bara om vilken helg som helst. Det finns en hälsning, en mening, ett tillfälle att möta det som rör sig i julens kärna, för egen del, men också med andra, för andra.

Snart skall vi gå till en av kyrkornas församlingshem här i stan och vara del i julaftonsgemenskap, som riktar sig till alla, som vill och kan. Vi äter julbord som inte kostar något, vi är tillsammans, sjunger, pratar, lyssnar och delar julen med varandra. På natten firar vi midnattsmässa, där sången, ljusen, hälsningen blir än tydligare vad julen verkligen handlar om.

Jag önskar dig en riktigt GOD JUL! Med allt vad du lägger i begreppet. Att du får möjlighet att fira högtiden så mycket som möjligt, som du vill, kan och önskar.

Välkommen till julaftonsgemenskap, gudstjänster och samlingar av olika slag! Välkommen att öppna dig för julens hälsning i ord, sång, musik och beröring, till inre och yttre!

Förberedelserna

161209
Så är vi inne i julförberedelsetider. Tycker du det är skönt och mysigt, eller jobbigt och stressigt? Ja, det kan nog se lite olika ut, beroende på hur man tänker om julen. Om det skall vara som det alltid har varit, storstädat, inköp av julklappar och mat, granen där den skall vara, bjudningarna, avslutningarna, konserterna…

Visst kan det bli hysteriskt? Och tar jag in det annonserna i tv, tidningar mm som säger mig vad jag bara måste göra, ha och tänka, blir det inte direkt lättare.

Jag skall inte säga att jag är förskonad ifrån ovanstående, men med åren tycker jag det blivit lite bättre, och jag kan vara lite mer avslappnad i förberedelser mm.

För varför firar jag jul? För vem gör jag det? Med vem gör jag det? Och hur vill JAG att det skall vara?

Jag är medveten om att det aldrig kan bli, exakt så som jag vill, men jag behöver inte dras med av alla andra.

Jag firar jul för att påminna mig om att Gud kom till vår jord och blev människa som du och jag. Han föds som ett litet barn, och får namnet Jesus (Herren räddar). När jag läser i bibeln om detta märkliga, får jag sedan fortsätta och följa denne Jesus genom evangeliernas berättelser.

Även om det inte var exakt den 24/12 som Jesus föddes, så blir det ett tillfälle att fira och tacka. Det finns en start. Det finns en fortsättning!

Sedan har detta blandats upp under årtusenden också i våra svenska traditioner. Idag har vi mycket i vårt julfirande, som vi importerat ifrån andra länder och kulturer, men också ifrån vår egen svenska historia.

Det finns dock ett centrum för mig, som inget kan ersätta när jag kommer till julen.
Vilket är ditt centrum när vi närmar oss julen?

Allt gott i adventstid!
Mats

Hemma igen

mats_carlsson.jpg

161118

Så var man hemma igen, efter 3 fantastiska veckor på studieresa i Ecuador.
Ärendet var besök till ”våra” missionärer; Petter och Andrea Hermansson med familj. En inblick i deras vardag, arbete, men också besök hos en del av församlingarna de relaterar till.

Vi var en grupp på 25 personer ifrån 4 församlingar i Sverige, som åkte tillsammans. Upplevelserna var många, erfarenheterna likaså. Det tar en tid att smälta och reflektera över allt vi fick se och ta del av.

Några glimtar;
Vi anlände till huvudstaden Quito och bodde på kyrkans gästhus; Casa Sveca. I Quito besökte vi vår systerkyrka, Pactokyrkans (förbundskyrkans) kansli. Kyrkoledare berättade om arbetet i landet, församlingsarbete, glädjeämnen, svårigheter och utmaningar.

Quito med 2,5 milj invånare ligger på 4100 m öh. Staden ligger i en dal med berg och vulkaner runt omkring. Vi åkte kabinbana upp till ett av bergsområdena en dag, med utsikt över hela staden. Då var vi uppe på 4600 m öh. Tunn luft kändes när man gick ett stycke där uppe.

Vi åkte österut till djungelområdena. Besökte församlingar på landet i Chaco och Ota valo. Fick del av indiankulturen både i personliga möten, som kultur, mat, hantverksmarknader mm.

Vi flög västerut till Manta och Monte Christi, där Petter är pastor i en församling. Där fick vi bl.a vara med på en begravning, som i mycket var väldigt annorlunda mot i Sverige.

Det var områdena runt Manta och Monte Christi som fick de värsta skadorna för 7 månader sedan, då jordbävningen på kusten kom. Vi gick genom sargade områden i Manta och tog del av förödelsen. Samtidigt fick kyrkan göra en stor insats, och gör så fortfarande i samband med jordbävningen. Något som ökat förtroendet för kyrkan, vilket gör att fler kommer till gudstjänst och andra mötesplatser.

Sol och bad hann vi med något längs västkusten vid Puerto Lopez, innan resan avslutade med 4 dagar på Galapagos, och möten med skölpaddor, sjölejon, iguaner, fåglar, fiskar och skapelsens märkliga formationer som man bara kan möta på Galapagos.

En fantastisk resa som sätter spår inåt som utåt. Scouterna fick del av det igår kväll. Det kommer lite bilder och berättelser allt eftersom mer i vår kyrka framöver. Välkommen!

Allt gott!
Mats

Grattis Bob!

mats_carlsson.jpg

161014
Vad skall man säga?! Bob Dylan, eller Robert Zimmerman som han egentligen heter, får Nobels litteraturpris 2016. Tala om att bli överraskad. Men också glad! Jag vet inte vilken relation du har till Bob Dylan. Jag kan inte säga att jag växt upp med honom, men han har alltid funnits där. Vissa perioder har det blivit mycket Dylan, andra mindre.

Som efter jag såg filmen ”Don´t look back”, på bio första gången. D.A Pennebaker skildrar Dylans Englandsturné 1965. En helt fantastisk film, med en öppen, underfundig, retsam, glad Dylan. Har du inte sett den är den ett måste.

Han hade precis släppt singeln ”Subterranean homesick blues” och LP:n ”Bringing it all back home”, som tillsammans med ”Blonde on blonde” måste vara några av Dylans bästa alster. Man får följa Dylan från konsert till konsert, mötet med fans, borgmästare, journalister mm.

Jag kan nog inte säga att jag litteraturmässigt penetrerat Dylans texter. Men en del har det blivit. ”Blowing in the wind” och ”The times they are a changing” går väl inte att komma ifrån. Men sedan ”Hurricane” om boxaren Rubin ”Hurricane” Carter, är en suggestiv skildring av en tragisk händelse och ett osannolikt människoöde.

Min favoritlåt av Dylan är dock ”Positively 4th street”. Men kan man läsa enbart texten? Testa!

You've got a lotta nerve to say you are my friend
When I was down you just stood there grinnin'
You've got a lotta nerve to say you got a helping hand to lend
You just want to be on the side that's winnin'

You say I let you down, ya know its not like that
If you're so hurt, why then don't you show it?
You say you've lost your faith, but that's not where its at
You have no faith to lose, and ya know it

I know the reason, that you talked behind my back
I used to be among the crowd you're in with
Do you take me for such a fool, to think I'd make contact
With the one who tries to hide what he don't know to begin with?

You see me on the street, you always act surprised
You say "how are you?", "good luck", but ya don't mean it
When you know as well as me, you'd rather see me paralyzed
Why don't you just come out once and scream it

No, I do not feel that good when I see the heartbreaks you embrace
If I was a master thief perhaps I'd rob them
And though I know you're dissatisfied with your position and your place
Don't you understand, it´s not my problem?

I wish that for just one time you could stand inside my shoes
And just for that one moment I could be you
Yes, I wish that for just one time you could stand inside my shoes
You'd know what a drag it is to see you
Written by Bob Dylan • Copyright © Bob Dylan Music Co.

Stort Grattis Bob! You´re worth it!

VÄRLDENS BARN

mats_carlsson.jpg

161007
När mammor kom till Jesus med sina barn, för att han skulle välsigna dem, visade Jesu lärjungar bort dem, med förevändningen att Jesus inte skulle störas. Men Jesus svarade istället; ”Låt barnen komma till mig, och hindra dem inte, Guds rike tillhör sådana som de”

Den här helgen fokuseras barn situation i vår värld, genom kulmen på årets ”Världens Barn insamling”. Tusentals frivilliga är ute på gator och torg med bössor för att samla in så mycket pengar det bara går, till alla behov som finns rörande barn i vår värld.

Igår var våra scouter ute i några bostadskvarter och samlade in pengar. En del fick lite, andra fick mycket i sina bössor. Men känslan var ändå; många vill hjälpa till.

Och samtidigt vet vi att barn sitter trångt åt i vår värld. Ett barn uppväxt påverkar mycket av fortsättningen i livet. Har man möjlighet till mat, hem, familj, sjukvård, skola, utbildning…? Nej, många har inte det.

Världens Barn insamlingen tar sikte på att förbättra barns situation i vår värld på alla ovanstående områden. En rad organisationer med 90-konto har konkreta projekt i olika länder gällande hälsa, sjukvård, utbildning mm.

Och även om jag inte kan resa till Burma och arbeta, så får jag vara med genom att ge. När jag sträcker fram min bössa och ber om en gåva till världens barn, ger jag min medmänniska möjlighet att vara med och hjälpa.

Ta vara på den möjligheten! Var med i årets insamling, och ge, en del av det som du har. Gåvan förmeras när den kommer dit den skall, och får betyda så oerhört mycket, för det enskilda barnet och familjen.

Jesus visade inte bort barnen när de kom till honom. Han tog emot dem och välsignade dem. Hur är vi i relation till de barn vi har runt omkring oss? Får barnen vara barn, eller ser vi dem som något annat?

Kom med och visa denna helg att du bryr dig om barn, i din närhet och ut över hela vår värld. Kom med i årets Världens Barn insamling!

Allt gott!
Mats

Läsarna

mats_carlsson.jpg 160924

Precis hemkommen ifrån bokmässan i Göteborg försöker jag samla ihop mina intryck. För mig var det första gången jag var på bokmässan. Visst har man läst och hört andra som varit där tidigare. Men det går ändå inte att riktigt sätta sig in i hur det är, förrän man själv varit där.

Det var större än jag hade trott. Det var mer folk, större utbud, och otroligt många böcker och läsare.

Jag fastnade i Bonniers monter, och fick lyssna till både Cecilia Hagen, Sture Bergwall, Ola Larsmo, spanarna i P1 med Jonas Hallberg, Jessika Gedin, Göran Everdal och Ingvar Storm, Martina Haag, och flera andra. Så vänder jag mig om och då står Lasse Kronér där och pratar i sin telefon. Man förstår att det är branschens stora mötesplats. Alla (många) är där.

Jag åker rulltrappan upp, och hamnar mitt i ett samtal med ärkebiskop Antje Jackelén som talar om det kan finnas något hopp i vår värld. Det är spännande, intressant och intensivt. Man blir rätt trött efter 4-5 timmar. Då kan man slå sig ner och ta en kopp kaffe i ett av de många näringsställena som finns på mässan.

Jag läser i tidningen efteråt att 25.000 personer besökte mässan dagen jag var där. Och jag slås av det stora bok- och läsarintresse som ändå finns bland svenskarna. Fast nätet, plattor, ljudböcker mm finns, står sig tydligen den gamla pappersboken bra.

Och så påminns jag om uttrycket; ”läsare”. De kallades läsare – de som läste bibeln. I början och fram till mitten av 1900-talet lästes bibeln av många som gick i kyrkan.

Kan man säga så än idag, ”läsare”, om de som går i kyrkan? När läste du din bibel senast? Kanske dags att damma av din gamla bibel, eller köpa en ny med lite modernare text?

Bokmässan – en mötesplats för läsare! Kyrkan – en mötesplats för läsare?

Allt gott!
Mats

Besiktningen

160902
Så har jag varit på ett av årets två ångesttillfällen. Det ena som jag inte direkt längtar till är tandläkarundersökningen, och det jag varit på idag är bilbesiktningen.

Jag vet inte vad det är som gör att det finns en viss nervositet, obehaglig anspänning att gå till dessa båda ställen.

Det klart jag vet till en del vad det handlar om; att inte bli godkänd, att ha fel, brister, som måste åtgärdas, som behöver lämnas in på verkstad, som kostar pengar…

Och samtidigt vet jag att det behövs, att det är bra, med regelbunden kontroll, säkerhetsmässigt, så att allt fungerar, minska risken för olyckor, större reparationer längre fram…

Och jag tänker, det där behöver jag för egen del också, för mitt liv, för min hälsa och välmående. Visst finns möjlighet till årlig eller regelbunden hälsokontroll, där man kollar hjärta, blodtryck, sänka och allt vad det kan vara med kroppen.

Men jag är ju mer än bara min kropp; jag är ju själ och ande också. Jag är ju en helhet där allt behöver må bra för att hela jag skall fungera och må bra.

Hur kollar jag min insida? Var gör jag det? Vad är det som gör att jag mår som jag gör? Vad är det för komponenter som bidrar?

Tänk att göra en Livsbesiktning varje år, ha en checklista att pricka av, hur statusen är med mitt liv. Vad skulle man kolla? Vem skulle göra det? Till vilken ”livsverkstad” vänder jag mig då det finns sådant som inte fungerar?

I kyrkan på söndag möts vi av Jesu inbjudan; ”Kom till mig alla ni som är tyngda av bördor, jag skall skänka er vila”. Är det så enkelt? Hur gör jag det? Har Gud något med mitt liv att göra? Finns Gud? Vem är Jesus? Frågorna är många. Och som vi säger, det finns inga dumma frågor. Vi får komma med våra frågor, samtala, pröva, testa, utvärdera.

Hur det gick med bilbesiktningen? Jo tack, bra! Den gick igenom, utan anmärkning! Jag kan leva 1 år till!

Back in business?

160826
Så var man ”back in business” igen, efter semester och sommar. Eller kan man säga så när man jobbar som pastor i en kristen församling; ”back in business”. Ja, ibland kan man väl känna det så och kanske tänka så, att kyrkan är som vilken verksamhet som helst. Det är grupper, planeringar, styrelse, beslutsfattande, ekonomi och mycket annat.
Men drar jag det ett varv till så vet jag ju att det inte är så. Kyrkan är inte vilken verksamhet som helst. Kyrkan är inte vilket företag som helst. Det finns något avgörande som skiljer den kristna kyrkan mot föreningar, organisationer, företag och allt vad det kan vara.
Den stora skillnaden heter JESUS. Paulus som tog bilden av kyrkan som en kropp, där Jesus är huvudet, och de som tillhör kyrkan, lemmarna; armar, ben, händer, fötter… Och det vet vi att det är huvudet, hjärnan som styr kroppen, ger impulser och signaler, ja som säger till kroppen vad den skall göra eller inte göra.
Om Jesus då är den som ger impulserna, signalerna till kyrkan om vad den skall göra eller inte göra, är det då så? Ja kanske ibland, ibland inte. Det handlar om att ta emot, lyssna och lyda.
Ta emot, lyssna, lyda. Skulle det kunna vara en god inriktning en ny höst? Ja jag tror det! Och inte bara jag, utan alla som vill vara en lem i Kristi kropp. Vi har alla samma möjlighet att ta emot, lyssna och lyda, hjälpa och komplettera varandra.

”Stilla ned mitt inre Gud, så jag får förmågan att ta emot och lyssna in vad du vill. Ge mig modet och kraften att lyda, då jag egentligen inte vill eller orkar. Tack att jag får tillhöra dig, precis sådan jag är. Amen”

GLAD MIDSOMMAR

GLAD MIDSOMMAR
Tycker du tiden går fort? Jag måste nog erkänna att jag tycker den gör det. Kanske upplevelsen av tiden har att göra med vad man har runt omkring sig. Helt enkelt vad man har att göra, eller inte. Jag vet för någon månad sedan jag funderade på; inte kan väl ormbunkarna precis utanför vår tomt bli så höga som förra året, då jag fick gå ut och skövla för att kunna komma fram och ut? Men, jo, de har redan blivit lika höga, och många och ogenomträngliga, som förra sommaren. Tillsammans med allt annat i skog och natur. Vilken explosion, vilken skapelsekraft!

Tiden före midsommar är som allra vackrast, då allt ännu är grönt och skönt, fräscht och doftande. Men (tyvärr) går den alltför fort förbi. Man skulle vilja fånga den, låsa in den, och kunna ta fram den lite nu och då, som Lill Lindfors sjöng om ”mannen i byrån”. Men, det går ju inte. Och det kanske är väl det.

Sommartiden går lite mer på sparlåga i kyrkan. Om skapelsen växlar upp så växlar vi ner. De flesta grupper, mötesplatser tar paus, för att komma igen då hösten närmar sig. Pulsen som löper hela året är gudstjänsten, på söndagarna. I sommar har vi varannan söndag på förmiddagen och varannan kvällstid.

Själv åker jag efter midsommar som lärare på Sjöviks Kristendomsskola utanför Avesta, tillsammans med ett drygt 100-tal ungdomar och lärare ifrån främst Mälardalen. Två veckor är vi tillsammans i lektioner, fritid, andakter, gudstjänster, hajk, retreat och mycket annat. Veckor som betyder mycket för många.

Jag önskar dig skön midsommar och sommar, och ber om förmågan till närvaro och mottaglighet!

Allt gott!
Mats

mats_carlsson.jpg

160429
Kommande söndags tema i kyrkoåret heter; ”Bönsöndagen”. Vad är egentligen bön?
Jag blev i veckan uppringd av en journalist, som skulle skriva en artikel om ”lyssnande”. Hon undrade hur jag i min tjänst som pastor använde ”lyssnandet” i min tjänst. Jag försökte svara så gott jag kunde.

Efter vårt samtal började jag fundera inför söndagen, och förberedelser inför gudstjänsten. Bönsöndagen – det är ju faktiskt det bön till stor del handlar om – att lyssna.

Bön förknippas ofta mycket med ”ord”. Visst behövs ord också i bönen, men kanske ännu mer förmågan att lyssna. Om bön handlar om kommunikation, samtal, dialog, är det ju inte bara jag som sänder. Gud vill också sända till mig. Frågan är om jag hör vad han vill säga? Och i så fall, vad beror det på att jag inte hör? Är det för att jag inte vill lyssna? Finns det sådant som stör?

Gud, tack att du idag vill dela mitt liv, tack att du idag vill tala till mig.
Hjälp mig att urskilja din röst, mitt ibland alla andra röster
så att vi kan vara på samma våglängd
AMEN

GLAD PÅSK!

Tala om överraskning för kvinnorna, när de kom till graven för att slutföra det man inte hann innan sabbaten bröt in, och de finner att graven är tom! Jesu kropp som de skulle smörja med salvor och kryddor, finns inte där. Linnebindlarna ligger kvar, men inte kroppen
Vad skulle de tro?

Jesu uppståndelse går inte att bevisa. Men det finns ett antal skäl som gör det svårt, att inte tro. Vi vet att människors liv förändrades, och att det var omöjligt för dem att tiga om det de varit med om. Den kristna församlingen, kyrkan föddes. Idag finns det miljarder människor . som över hela vår jord som delar denna tro.

Att tro på uppståndelsen är att tro att det aldrig är för sent. Att tro att Gud aldrig överger någon. Att nåden ständigt kan överrumpla och finna oväntade vägar till en människas hjärta.

Att tro på uppståndelsen är att överlämna framtiden åt Gud, redan nu. Att tro på evigt liv är att våga ge sitt liv vidare. Det är att förtrösta på någon som är större än jag själv. En Gud som bär universum, och som tänder ljus i mörkret.

Gud överraskar, och skapar ständigt nytt liv!

Kristus är uppstånden!
Ja han är sannerligen uppstånden!

Allt gott!
Mats

Kärlekens väg

Dramat tätnar i det att vi på söndag firar fastlagssöndagen. Dramat kring Jesus och hans efterföljare. Preludiet är spelat, upptakten är klar, upploppet har börjat, målet börjar skymta, postludiet väntar.

Fastlagssöndagen är fastans motpol. Fastlagen präglas enligt gammal kyrklig tradition av glädje, fest, karneval och maskerad. I sydliga länder inleds fastetiden än idag med karnevaldagar. Ordet karneval som betyder ”farväl till kött”. Under fastetiden var det förbjudet att äta kött. Men man ville passa på att festa några dagar före. Det blev tre dagar; Fastlagssöndagen, blåmåndagen, och fettisdagen. På onsdagen, askonsdagen börjar så fastan, fram till påsk. Det händer än idag att man på vissa håll i världen den dagen strör aska i håret för att visa sin botfärdighet.

Temat i kyrkoåret på söndag är; ”Kärlekens väg”. Den vägen garanterar inte trygghet och skydd mot livets oberäknelighet. Det gjorde den inte för Jesus. Det gör den inte för oss. Men det finns ett livsmod som är möjligt – det livsmod som föds ur livsmeningen.

Livsmeningen i kristen tro handlar om att ta emot – för att ge. Jag får ta emot av Gud, som är större, för egen del, men också för att ge vidare till dem jag möter där jag finns.

”Öppna mig för din kärlek, Världen behöver mig. Världen behöver din kärlek, strömmande genom mig” (Ps o s 96, A.H Lindgren)

Allt gott!
Mats

Vart tar julen vägen?

18 december 2015

Igår var en av de största resedagarna på Arlanda flygplats under året. Mellan 90.000-100.000 resenärer lämnade Sverige för att fira helgerna någon annan stans. De flesta säkert på varmare breddgrader.

I 1 ½ månad har jag kunnat höra julmusik på radion, tv, restauranger mm. Juldekorationer har funnits uppe i drygt 1 månad i städer och i hem.
Jag är redan trött på julen. Varför är det så svårt att vänta? Varför måste allt tas ut i förskott? Och varför firar vi egentligen jul? På en skolavslutning sade rektorn; ”så vet ni att SvT inte kommer visa någon Kalle Anka på julafton i år”, halvt på skämt halvt på allvar. Och sorslet och oron började att sprida sig i aulan; -ingen Kalle Anka i jul…Vad blir det då för jul?
Ja, vart tar julen vägen? Eller kanske bättre; vart tar jag vägen i julen? Var finns jag i all julkommers, musikhjälp, mat och städ?

Att tända 1 ljus de olika söndagarna innan jul. Att ta en dag i sänder, försöka leva sig in, leva med i juldramat, är inte enkelt. Det finns mycket som vill skymma och överrösta, när jag närmar mig det enkla stallet, och det som inte ser så mycket ut för världen.

Jag ber om nåd, att ännu en jul få förmågan att kunna se bortom och bakom, allt glitter och ståhej. Som Maria handlade; begrunda och ta det till mig.

Det är som det blir svårare för vart år som går.
Men jag kanske inte behöver oroa mig så mycket över vart julen tar vägen, som vart jag tar vägen i julen. Jag vill slå följe med dem som hade upptäckt tecknet på himlavalvet, och sökte tillsammans vägen framåt. Jag vill vara en av herdarna som först fick hälsningen; Var inte rädda…Jag bär bud till er om en stor glädje!

Gå inte vilse i julen. Stanna upp, lyssna in – julen vill finna dig!
Jag önskar dig en God Jul och ett välsignat nytt år!
Mats

Black friday

27 november 2015

Black Friday, når oss även i kalla norden denna fredag. Dagen då kommersen är som störst i det stora landet västerut, där denna dag har sitt ursprung. Efter gårdagens ”Thanksgiving” med familjen och släkten samlad runt kalkonen, kommer så denna klämdag, black Friday, som blir inledningen på den stora julhandeln. ”Black Friday” har sitt namn ifrån att affärernas röda(minus) siffror idag byts till svarta(plus) siffror i kassaböckerna.

Reklambladen, annonserna i mail, sociala medier, på nätet och i tidningen försöker locka mig med sänkning av priserna på 10-20-50%. Jag är dock(inbillar jag mig) inte så lättpåverkad, utan undrar mer; vad behöver jag egentligen? Blir jag lyckligare om jag skulle köpa detta?

På söndag tänder vi första ljuset i adventsljusstaken. Vi går in i förberedelsetiden inför den stora högtiden, Julen. Ordet advent som kommer från latinets ”adventus domini” – Herrens ankomst. Vi väntar ännu ett år. Och för att påminna oss om denna väntan tänder vi ljus, 1 nytt för varje söndag, 4 veckor.

Manuset var skrivet av profeten Sakarja för 3000 år sedan. Jesus följer det till punkt och pricka när han rider in i Jerusalem, på åsnan han lånat, 1000 år senare. En del av människorna som finns i staden uppfattar vad som är på gång. De lägger sina mantlar och skär palmkvistar framför Jesus där han kommer ridande. Och så sjunger man och ropar; ”Hosianna- rädda oss, befria oss” – välsignad är han som kommer i Herrens namn…

Då var nationen ockuperad av romarna, och bundna till det yttre. Vi har ingen sådan yttre ockupation av vårt land. Men kanske vi ändå är ockuperade, i vårt inre.

Vad finns hos oss som vi är bundna av? – Konsumismen, missbruk, skuld, begär…

Var finns befrielse? Vem kan trassla upp min tilltrasslade trådhärva?

Jesus red in i Jerusalem för 2000 år sedan. Han vill rida in i ditt och mitt liv på nytt. ”Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det”.(Joh 1:5)

Glad 1:a advent!

Mats

Laxen kommer till Strängnäs

6 november 2015

Lokala församlingar tar med sig förnödenheter till Bert Karlssons flyktingförläggningar, då de ger sig ut på korsvandring.

Vi i Olivehällkyrkanvill också finnas med och möta alla nya människor som kommer till vår stad!

Initiativet kommer från organisationen Compassion Norden, som vanligtvis jobbar med fadderverksamhet. Men nu vill de också engagera sig för alla de flyktingar som kommit till Sverige. I samarbete med sex församlingar på olika orter ska det nu anordnas korsvandringar.

-Initiativet går ut på att medlemmar i de lokala församlingarna i anslutning till de aktuella flyktingförläggningarna samlar in framförallt leksaker, det är det största behovet, men också vinterjackor och vinterskor. Sen marscherar vi från församlingen till flyktingförläggningen, skriver Compassion i ett brev.

-Korset är en symbol för inkludering, kärlek och gemenskap för alla, är budskapet de för fram.

Med på vandringarna kommer korsbärarveteranen Alf Lax att vara. Han har genomfört två långa korsvandringar i Sverige och fått mycket uppmärksamhet längs vägen.

Entreprenören Bert Karlsson, mångsysslaren som under omdebatterade former gett sig in i "flyktingbranschen" är också med på noterna. Han har lovat att bjuda på fika då korsvandrarna kommer till hans hemstad Skara, och han kommer också att medverka vid besöket personligen.

Korsvandringarna kommer att gå av stapeln i december på orterna Skara, Nässjö, Falkenberg, Alfta, Ekshärad och Strängnäs.

I Strängnäs möts vi lörd 19/12 kl 17.00 i Olivehällkyrkan, för att därifrån åka till asylboendet här i stan. Fram till dess tar vi emot leksaker och kläder här i kyrkan, för att strax innan jul överlämna det, till våra nya vänner. Kom, var med och ge. Det är ju det julen handlar om. De stora gåvornas tid!

2 oktober 2015

HÖST BOOSTEN!

Jag tycker om att springa. Och jag springer främst på ett visst skomärke jag fastnat för. Namnet börjar på -Adi, och slutar på –das. Jag säger inget mer. För några år sedan kom de med en ny skotyp, med en ny sula de kallar för ”Boost”. Ett speciellt material som gör skon lätt, och samtidigt får man en väldig fart när man springer. Det är nästan som man studsar fram i början.

Det är lite Boost-känsla i kyrkan för närvarande. Mycket människor på våra mötesplatser och gudstjänster. Många som har kommit till som ledare i flera grupper, nyanställningar och mycket mer.

I fredags hade vi höstens första tonårssamling. 9 tonåringar kom. Det tycker vi är en jättebra start. Hälften av dem medverkade sedan i gudstjänsten i söndags med delgivning och lovsång.

Igår kväll var det höstpremiär för; ”Tala film-Tala Liv”. Vi var 14 pers. som såg filmen ”Turist” här i kyrkan. Efteråt hade vi ett enkelt samtal om filmen. Den tog tag i de flesta av oss. Känslorna var lite olika efteråt, men grundtonen densamma; övergivenhet, hopplöshet, vikten av att vara ärlig, ansvar… Har du inte sett den, gör det! Den är väl värd att se.

Så har vi kulmen på årets Världens Barn insamling, där jag är kommunansvarig. Jag tänker stå några timmar vid ICA-Bengtssons här i stan i eftermiddag, och ”skramla bössa”. Fick höra att konfirmanderna i Mariefred hade varit ute ett par timmar och knackat dörr, 70-80 pers., och hade fått in 27.000:- , en kväll här i veckan. Fantastiskt!

Vi boostar för egen del, men vi gör det främst för andras skull. Vi är glada och tacksamma över att få finnas med och dra vårt strå till stacken, för Guds och människors skull, i vår närhet och ut över hela vår jord.

Vill du få del av en härlig boostkänsla i höst. Välkommen till kyrkan!

Allt gott!
Mats

Vilken boom!

15 september 2015

Vilken boom det blev, på en gång, samma dag, den riktiga terminsstarten.

På förmiddagen startade barnsången i kyrkan. 20 familjer med sina barn kom. Sång, fika, gemenskap, glädje.

På kvällen startade scouterna sin hösttermin. 27 scouter dök upp! En del ”gamla”, men de flesta nya. Vi snittade kanske 15 scouter förra terminen. Nu vet man ju aldrig hur många som kommer hänga i hela terminen. Det brukar alltid vara lite svängningar hit och dit. Men en bra start fick vi.

Och inte bara det att vi var många scouter. Plötsligt var vi många ledare också! Från att förra terminen varit 2 st, var vi nu 7 ledare. Det blir så mycket lättare när man är fler ledare. Fördelning av ansvar, resurser till scouterna…..

Startkväll stod på programmet. Lekar, tävlingar, femkamp och sedan korvgrillning. Korvarna tog slut, bröden tog slut, det räckte inte riktigt till alla ledare. Men vad gjorde väl det. När man såg o hörde glädjen, spänningen över detta med att få vara ute, vara tillsammans och kunna göra så mycket roligt.

Jag mötte en pappa, som bor i storstan dagen därpå. Som själv har barn som snart kommer upp i scoutåldern, som sade; ”Ja, scouterna måste vara ett verkligt alternativ, till mycket barn annars möter idag. Att få vara ute, i skog o natur, få göra saker, arbeta i patrull… Jag skall verkligen se om mina barn vill pröva på scouterna nästa år”.

Vilken förmån att få vara scout, att få vara scoutledare, möta unga killar o tjejer och få göra så mycket härligt tillsammans!
15 september 2015

Även om vi var många på startkvällen, finns det fortfarande plats för några till. Både scouter och ledare. Scouterna ett positivt alternativ, till mycket annat som möter unga o äldre i vårt samhälle idag! Vi har ingen avbytarbänk.

Allt gott!
Mats

Så ock på jorden

4 september 2015

Jag och Marie var på galapremiär i måndags. Vi hade blivit inbjudna till premiären på filmen ”Så ock på jorden”, av Kaj Pollack m.fl. Orsaken till inbjudan var att jag fått möjlighet att läsa manus för ett par år sedan, och ge feed-back på det utifrån min tjänst som pastor och arbetet i en kyrka.

Både den första filmen; ”Såsom i himmelen” och denna fristående fortsättning speglar ju både en präst, men också hur en församling kan se ut och fungera.

Jag tyckte om ”Såsom i himmelen”. Ser man den flera gånger, så hittar man alltid något nytt, varje gång. Det finns mycket i den filmen att reflektera över, samtala , vända och vrida på. Jag kan väl inte säga att jag ställer upp på bilden som ges av prästen, kyrkan och kristen tro. Men det finns flera gripande scener, rollgestaltningar och processer som pågår parallellt genom filmen.

Jag skrev som sagt en del kommentarer efter manusläsandet till den här nya filmen. Dock hade de nog inte förändrat den slutliga filmen.
Så ock på jorden når inte upp till sin föregångare. Det finns scener som är tankeväckande. Men mycket är relativt platt, billiga lösningar, små nyanser i estetik och tonfall.
Det är intressant att Pollack lånat två meningar ur Herrens bön, ”Vår Fader”. Frågan är varför? Vad är det han driver? Vad är syftet och temat i denna nya film? Glädje, alla får vara med, alla duger, man kan mer än man tror, man får en andra chans, det som är litet kan bli stor, tillsammans är vi starka…?

Jag behöver nog se filmen en gång till. ”Ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden…” Ja just det, då är jag ju inte ensam, det finns någon som vet bättre!

Gud vill allt ditt bästa, nu, och i alla dina dagar framöver. På jorden såsom i himmelen!

Allt gott!
Mats

Goda Vanor

28 augusti 2015

VANANS MAKT

Så är sommaren på väg att övergå i höst. Jag är inne på min andra vecka efter semester nu. Hoppas du haft en bra sommar. Om du haft semester, ledighet, gjort lite annat, nya upplevelser och erfarenheter.

Rutiner ruckas på sommaren. Tider, vardagssysslor, göromål. Plötsligt blir lunchen inte så viktig. Vi dricker lite kaffe, gör några mackor och så äter vi lite bättre ikväll. Väckarklockan ringer inte heller på samma sätt (om den ringer alls). Sena kvällar och sena morgnar.

Visst är det skönt att ha det så, en period. Men visst behöver vi våra goda vanor och rutiner. Det är väl inte för inte som ordet ”lärjungaskap” på engelska heter ”discipleship”. Vi känner igen vårt ord ”disciplin”.

Att följa Jesus är en god vana. Men också det, kanske inte fungerar hur som helst. Jag behöver hitta rutiner, tillvägagångssätt, träning, som är återkommande i min efterföljelse. Bibel, bön, gudstjänst, förvaltarskap, möte med andra; hur ser det ut för mig? Hur vill jag att det ska vara?

Att följa Jesus, är som löpträning; det gäller att börja i det lilla, hitta rutiner, utrustning, mål, men framför allt; att springa.
Det räcker inte med att bara läsa de där löpartidningarna och tänka på hur fantastiskt det blir när jag sätter igång. Jag måste också göra det, på mitt sätt.

Upptäck gamla rutiner, eller skaffa dig nya denna höst. Lär känna Jesus mer! Det finns inget mer han längtar efter.
Allt gott!
Mats

Grinden

20 juni 2015

Och så var sommaren här med allt vad därtill hör. Sommaren är tid för vila och paus för de flesta mötesplatser, grupper och samlingar i vår kyrka. Pulsen som löper på är gudstjänsten som vi firar året om.

Själv åker jag på Kristendomsskola till Sjövik, dalarna, två veckor nu efter midsommar, som lärare. Ett 130-tal ungdomar och ett 20-tal lärare möts tillsammans i 4 årskurser, till lektioner, andakt, fritid och mycket annat.

För ett par veckor sedan hade vår kör, Olivehällkören sommarkonsert i vår kyrka, under temat ”Sånger vid sommarens grind”.
Några tankar om ”Grinden”, får bli min sommarhälsning till dig;

En grind är en möjlighet till öppning eller låsning. Grinden finns emellan två områden, två gränser, och blir en möjlighet att stiga in och stiga ut.

När bibeln talar om en människas liv, beskriver den det ofta som en väg, en vandring. Att vandra är att leva. Men vandringen går inte snabbt eller spikrakt. Det är inte ett 100m lopp slätt på 10 sekunder, från start till mål. Nej snarare som ett maratonlopp med hinder, och inte alltid så rakt heller.

När Jesus talar om sig själv i Johannesevangeliet, gör han det med ett antal bilder. En gång säger han; ”Jag är grinden. Den som går in genom mig skall bli räddad. Han skall gå in och han skall gå ut, och han skall finna bete”
Att gå in genom Jesus. Vad är det? Hur gör man det?
När Jesu lärjungar stod och pratade en gång om vem som var störst i Guds rike kallade Jesus till sig ett barn, ställde det i deras mitt och sade; ”Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in”

För barn är det inte krångligt att gå in genom grinden. Det är som det mest naturliga och självklara i världen. Hur kommer det sig, när det blir så knepigt för oss vuxna.
CS Lewis skrev en serie böcker om landet Narnia. Hur några engelska barn hittar en garderob uppe på en vind, stiger in i den, och när de letar sig fram bland kläderna som hänger där, är de plötsligt i en ny värld, landet Narnia. Något helt nytt och annorlunda mot deras egen värld. Där regerar lejonet Aslan, men det finns också en ond häxa, och massa äventyr händer.
I början var det bara den yngsta Lucy, som kunde komma igenom garderoben. Hon bara gick, nyfiket, öppet. Efter ett tag kunde också de andra tre lite äldre barnen.

Garderoben är som Grinden. Ja, Jesus skulle kunna ha sagt Jag är Garderoben in till landet Narnia. Jag är Grinden in till Guds rike. Något helt nytt möter oss. Annorlunda men oerhört fräscht och spännande. Men vi behöver vara som barn, för att komma in. Våga, utan att riktigt veta vad som väntar. Vi har inte facit på förhand
Nu står sommaren och väntar på andra sidan grinden. Vad kommer den att bära med sig detta år? Det vet vi inte än. Men öppnar vi grinden och stiger in så kommer vi att upptäcka. Och när hösten kommer får vi berätta för varandra.

På samma sätt är det att stiga in genom Jesusgrinden. Vi får öppna och upptäcka. Efter ett tag får vi berätta vår upplevelse och erfarenhet. Hur blev det? Hur är det?

Önskar dig en riktigt skön sommar med äventyr och upplevelser!
Mats

Våren är här

28 april 2015

Nu är sannerligen våren här. Man ser det, känner det, smakar det. Björken håller på att slå ut i full blom, maskrosorna gör sig påminda och vitsipporna håller på att ersättas av blå och röda sippor.

I kyrkan blev det tydligt att våren är kommen, helgen som gick. I lördags inbjöd vi till vårsalong i kyrkan. Mellan kl 11-15 hade vi öppet. På vårsalongen kunde man ta del av utställningar och hantverk. Det var foton, tavlor, möbelrenovering, lapptäcken, kläder och mycket annat. Kaffe och tårta kunde intagas till en blyg penning. Vår kör, Olivehällkören, under ledning av Lilian Onelöv, sjöng uppskattade vårsånger.

Ett par hundra personer kom och tog del av vårsalongen, till stor glädje och uppskattning.

I söndags firade vi vårgudstjänst. Då hade Lilian tagit med sig sin andra kör, ”Eternellerna”, ett 30-tal seniorer som sjöng så det stod härliga till. Dialogpredikan av undertecknad och vår barnsångsledare Dagmar Näsström, med funderingar om ”Var Gud finns”, och mycket annat gavs i gudstjänsten. Efteråt var det naturligtvis gott kyrkkaffe!

Våren är här, livet återvänder, nyskapelsen blir tydlig i skapelse och natur. Vi ber om nyskapelse också i oss. Att jag kan ta emot av allt det goda som skaparen ger. För egen del, men också ge vidare till den jag har bredvid mig.

Önskar dig en fortsatt härlig vår!’

Mats

Skärtorsdag

2 april 2015

Så har vi skärtorsdag i stilla veckan. Snaran dras åt, det mörknar alltmer omkring Jesus och hans vänner.

På skärtorsdagen var Jesus tillsammans med sina lärjungar. Han bad dem förbereda påskmåltiden som skulle ätas tillsammans. Han tvättar lärjungarnas fötter, det som egentligen tjänaren i huset skulle göra. Jesus ger sina lärjungar ett exempel på tjänande, Man delar den judiska påskmåltiden tillsammans. Men Jesus fyller den med något nytt. Han fyller den med sig själv. Brödet, är hans kropp som snart skall brytas sönder på korset. Vinet, är hans blod, som snart skall rinna utmed träpålen. Jesus utpekar vem som skall förråda honom, han förutser att Petrus skall förneka honom, han håller sitt avskedstal (Joh 14-17), man går till Getsemane, trädgården där Jesus efter att ha bett till sin Far, förråds med en kyss av Judas, grips, och leds till förhör. Petrus förnekar sin mästare då han får frågor om han känner "den mannen". Det var mycket som hände denna torsdag. Vi följer Jesus, i tanken, bönen, Ordet och delandet.

Varmt välkommen till Olivehällkyrkan ikväll kl 19, till Getsemaneafton där vi firar nattvard, och tar del av skärtorsdagens drama.

Vem är Judas?

Onsd 1 april 2015

Onsdagen, dymmelonsdagen, är en märklig dag. Hela universum håller andan. Bara Jesus vet vad nästa steg skall bli. På den dagen ser han i stillhet fram emot det som ligger framför.

På onsdagen bytte man ut metallkläppen i kyrkklockan mot en träkläpp, så den inte skulle ljuda så högt. Eller så virade man in den i mjuka tygstycken, så att ljudet blev dumb (eng:stum). Därav namnet dymmelonsdagen.

Men om onsdagen var en stilla dag för Jesus, var den det inte för hans fiender. Jesus talade med sina lärjungar om att om två dagar var det påsk. Han skulle bli förrådd och utlämnas till att korsfästas. Men motståndarna sammanträdde för att finna någon utväg att verkställa avrättningen.

Onsdagen är Judas dag. Det var då han gick till översteprästerna, de skriftlärde, befälhavaren som satt i sammanträde, och erbjöd sig att utlämna sin mästare, för 30 silverpenningar. Visste han vad han gjorde? Hade han någon aning om konsekvensen?

Vem är Judas? Det är du och jag. Vi har också möjlighet att välja. Vem följer jag?

Vi möter berättelsen om Judas i Matteus evangelium, kap 26.

Vad skulle jag gjort?

31 mars 2015

Ja, så har Jesus ridit in igen i Jerusalem. Vår palmsöndagsgudstjänst gestaltade detta genom ett påskdrama där våra scouter medverkade. Jesus red in i den heliga staden, nästan demonstrativt på en åsna, ett arbetsdjur.

Var det många som såg detta? Det var i alla fall mycket rörelse i staden. Många skulle snart fira påsk. Man kom ifrån världens alla hörn.

Evangelierna i bibeln berättar att det blev en viss uppståndelse när Jesus kom. Människor viftar med palmkvister, man lade sina kläder framför honom, liksom en röd matta. Man sjöng de gamla profetorden,; Hosianna David son, välsignad är han som kommer i Herrens namn”. Orden som skrevs om den kommande Messias, fredskungen, befriaren.

Det fanns säkert de som kopplade samman Messiasutsagorna med honom som nu kommer ridande. Det fanns säkert de som inte förstod alls vad som var på G. Det fanns säkert de som inte brydde sig över huvud taget. Det fanns säkert de som inte vågade visa vad de kände eller trodde, i rädsla för både romare och judiska ledare.

Och jag tänker, det skulle nog varit på samma sätt idag, om Jesus kommit cyklande in i Strängnäs. En del hade hängt på, andra hade inte brytt sig, en del hade inte vetat, andra hade inte vågat.

Vad hade jag gjort? Vad hade du gjort? Och varför? Vilka motiv skulle jag haft för min handling?

Vi har gått in i ”stilla veckan”. Nu följer vi Jesus, en dag i taget!

Allt gott
Mats

Bärarlaget

13 mars 2015

Bärarlag kallade han det. Vi är som ett bärarlag, sade han.

Equmeniakyrkans sektionsstyrelse i vårt fackförbund Vision, möttes till styrelsesammanträde i torsdags. Dagen innan hade vi haft årsmöte med representantskap för hela vår avdelning. Vision Ekumeniska har idag 1180 medlemmar, som fördelar sig på 3 sektioner; -Equmeniakyrkan, -Evangeliska Frikyrkan, Pingst, Svenska Alliansmissionen och EFS. Pastorer, diakoner, ungdomsledare, cafépersonal och många andra finns med i vårt fack.

Jag blev vald till ny ordförande för avdelningen. Mycket glad inför detta spännande, ansvarsfulla och utmanande uppdrag.

Varför skall man då vara med i facket? Jag skulle kunna räkna upp hur många argument som helst, men i grunden handlar det om; vi behöver varandra, vi är som ett bärarlag. Facket finns till för sina medlemmar med stöd, hjälp, rådgivning, förhandling mm. Facket är till en del som en försäkring. Man hoppas att den aldrig skall behövas tas i bruk. Men man betalar in sin premie, för man vet att skulle det hända något och olyckan är framme, har man hjälp och skydd.

Likadant på arbetsplatsen. Så länge allt är bra, samarbete, arbete, relationer fungerar trivs man och allt rullar på. Men händer det något, som gör att det blir grus i maskineriet, konflikt, delade meningar, uppsägning, är det oerhört bra med hjälp, stöd och rådgivning.
Vi är som ett bärarlag. Även fast jag inte direkt behöver hjälp, är jag indirekt med och bär den som är i behov. Jag visar min solidaritet med andra genom att vara med.

Därav påminnelsen, när den nya sektionsstyrelsen skulle dra igång sitt arbete med nya styrelseledamöter; vi är som ett bärarlag.

Har du någon tjänst i kyrkan, eller andra sektorer som Vision riktar sig till, välkommen med! Facket är inte bara till för mig. Genom att vara med, blir jag till också för andra.
Allt gott!
Mats

Varför skall jag fasta?

20 februari 2015

Så har vi gått in i fastetiden. Ja, har vi det? I butikerna ser jag fortfarande bullar med grädde o mandelmassa i. Mat i ett överflöd när jag går in på restaurangen för att äta lunch. Ja, handlar fastan om mat, eller?

Den kristna fastan är en förberedelsetid, inför den stora högtiden, påsken. Fastan inleds på askonsdagen, 40 dagar innan påsk. Fastan föregås av fastlagen, då man fick äta och festa. Karnevaler, semlor mm är uttryck för det. Men efter fettisdagen, inleds fastan.

Fasta kan ha med mat att göra, men det har egentligen med hela mitt liv att göra. Vad upptar mitt liv? Vad ger jag min tid? Vad är det som är viktigt?

Fastan är en möjlighet till eftertanke, reflektion och förberedelse. Fasta innebär att avstå, för att ge tid till något annat. Jag kan avstå mat. Men jag kan också avstå tv:n 1 dag i veckan, vara ute på internet, ta cykeln istället för bilen.

Fasta kan innebära en massa saker. Frågan är varför jag gör det, och vad jag gör av den där tiden jag får över?

Att få följa Jesus 40 dagar, genom kamp, glädje, vånda, lidande, död och uppståndelse blir en livsresa också för mig. Jag går den väg han gick. Jag möter det som han mötte. Jag går med honom, han går med mig, från mörker till ljus, genom död till liv.

Fasta handlar inte om uppvisning. Det är något som är mellan dig och Gud. Bestäm dig för något. Låt fastetiden bli en möjlighet till fördjupning, vila, bön, efterföljelse. Vad är det egentligen jag vill med mitt liv, behövs det korrigering, förändring?

Bokstäver är viktiga. En vokal kan förändra mycket. e eller a? festa eller fasta?

Allt gott!
Mats

Är det någon mening att gå till kyrkan?

6 februari 2015

”Ja alltid var det väl någon mening med det”, så sade hon, kvinnan som mötte mig på kyrkans parkeringsplats idag när jag varit och inhandlat lunch ifrån vår fina pizzeria, som ligger granne till oss.

Vi var på väg in till kyrkan, men det var ingen där, och så kom du nu, - sade hon. Var det något speciellt ni ville, frågade jag. – Ja, vi ville hämta ett Olivblad, sade hon. Vi undrade över Ljuspunkten, när det börjar. Eller kanske den har slocknat, tillade hon, med glimten i ögat.

Nej, den har inte slocknat sade jag, den börjar brinna om några veckor. Nästa söndag har vi vårt nya församlingsblad ute, som berättar vad som händer här i kyrkan i vår. Där finns också Ljuspunktens samlingar med, svarade jag.

Ja det var mannen som tyckte vi kunde gå hit och kolla, sade hon. Och så fick vi veta detta. Ja, då var det väl någon mening med att vi gick hit.

Vi gick in i kyrkan, och de fick vårt församlingsblad, Olivbladet, och så traskade de vidare.

Visst var det en mening med att de gick hit. Annars hade de ju inte fått något Olivblad, och fått veta att Ljuspunkten startar om några veckor. Och så fick ju jag något att skriva om i veckans blogg.

Är det någon mening att gå till kyrkan?
Ja, det vet man kanske inte förrän efteråt.

Allt gott!
Mats.

Gläntan

16/1 2015

Precis hemkommen ifrån Vinterkonferensen-15, på selma spa, Sunne, skriver jag denna blogg. 350 medarbetare, pastorer, diakoner, församlingsmusiker, ungdomsledare, missionärer mm, i Equmeniakyrkan, möttes under fyra dagar till gudstjänster, seminarier, och mycket annat.

William Willemon, Chicago, USA var konferensens huvudtalare. Vi fick också lyssna till Emanuel Carlsten, Wanja Lundby-Wedin m.fl.

Det som blir tydligt dessa tillfällen är behovet av möten. Fysiska, ansikte mot ansikte, en och en, i mindre grupper men också den stora festen tillsammans.

Vi behöver det personliga mötet. Det räcker inte enbart med det digitala, via sms, mail, facebook, etc. Vi behöver möta varandra, ansikte mot ansikte.

Vi har också fått möta Gud, i gudstjänster, bönesamlingar mm. Påminnelsen om att Gud alltid finns vid min sida. Att han vill mig, att han vill möta mig, att han vill leda mig har gått som en röd tråd de olika dagarna.

Gud är den närvarande, inte den frånvarande. Han omger mig på alla sidor, ständigt. Att jag inte märker det, beror nog mer på mig än på Gud. Gud längtar efter att också jag blir närvarande. Det är en konst, i den värld vi lever i. Men är jag medveten om det, kan jag skapa de där gläntorna, i stillhet, tillvändhet och öppenhet.

Guds röst är inte alltid så stark. Hans beröring inte alltid så tydlig. Men han vill tala och han vill röra, om jag har förmågan att lyssna och ta emot.

Allt gott!
Mats

Välkommen hem!

23/12 2014

Så är det dan före dopparedan! Julen närmar sig… Vad är det då som är så speciellt med julen? Varför betyder julen så mycket för oss människor? Kan det vara som Martin Modéus skriver i boken ”Tradion och Liv”;

” Under julen vill vi att ordning och frid skall råda, nästan som en påminnelse om paradiset. Freden, renheten och harmonin i skapelsen och friden mellan Gud och människa kan ofta verka långt borta. Men genom att skapa gläntor i tid och rum där vi försöker leva så nära paradiset som möjligt håller vi drömmen vid liv. Och vi ger den litet hjälp att växa till verklighet…
Julen är hemvändandets helg, då vi gärna vill vara tillsammans med våra närmaste. ”Hem” kan vara släktingarna, men det kan också vara hembygden, barndomen och minnena. I den djupaste bemärkelsen är det paradiset som är vårt hem, för paradiset ger oss den fullkomliga gemenskapen med Gud och med varandra. Och det är detta som är den kristna livshållningens mål. Längtan efter hemmet och paradiset går hand i hand genom julen. Är det därför så många känner att det inte blir någon riktig jul utan ett eller flera besök i kyrkan?”

Och så påminns jag vad Viktor Rydberg skrev i den kända julpsalmen;
”gånga från lamm och hem, sökande Eden
stjärnan från Betlehem visar dem leden
fram genom hindrande jordiska stängsel
hän till det glindrande lustgårdens stängsel
hän till det glindrande lustgårdens stängsel”

Jag hoppas du får erfara något av ”hemkänsla” denna julhelg, i dess sannaste mening. Varmt välkommen till kyrkan med dess olika mötesplatser och gudstjänster!

GOD JUL!
Mats

Maria

19 dec 2014

”Ung fattig ogift kvinna”, läste jag i annonsen i tidningen. Jag hajade till, och tänkte, nu har det väl ändå blivit lite fel. Stackars människa, hur kommer ditt liv gestalta sig?

Men så hann tanken ifatt mig, ja just det, det är ju precis så det var. För Maria, två tusen år sedan. Och är så än idag, för miljoner kvinnor utöver vår värld.

På söndag står Maria i fokus i gudstjänsterna i vårt land. Temat för kyrkoårets texter är; ”Herrens moder”. Som Elisabeth utbrast när Maria kom och hälsade på henne, efter det där märkliga mötet med ängeln Gabriel.

Vem är Maria för oss idag? Vad står hon för? Hur ser vi på Maria? Vi pratade om det i kyrkan. Åsikterna gick isär. Vi kom in på hur olika kyrkotraditioner relaterar till Maria. Hur Maria nästan blir en förmedlare mellan människa och Gud för många. Medan för oss ”i gamla frikyrkan” har Maria inte fått någon särställning.

Marias öppenhet, villighet och tjänarinsikt är kanske det vi riktar in oss på. Hur hon gick in i detta märkliga, som börjar upploppet inför julen.

Tror också vi skulle behöva lära känna Maria lite mer. Då inte bara till det yttre, utan ett steg till.

På söndag förmiddag sjunger vi också in julen tillsammans med vår Olivehällkör. Maria kommer finnas med då. Du är också varmt välkommen!

Allt gott!
Mats.

Vi tänder ljus

1:a advent

Adventets hälsning får i år bli Psalmer & Sånger nr 484

1. Advent är mörker och kyla,
på jorden är krig och kallt.
Man drömmer om fred och om vänskap,
men bråkar och slåss överallt.

2. Advent är mörker och kyla.
Vi tänder ett ljus och ber:
Förbarma dig, Gud, över jorden.
All nöd, all förtvivlan du ser.

3. Advent är väntan på Kristus.
Kom, Herre, kom hit i tid
och lär oss ta hand om varandra
och leva tillsammans i frid.
©Text: Margareta Melin 1969 publ. med tillstånd.
©Musik: Lars Åke Lundberg 1970

Inte mycket har förändrats på jorden sedan denna psalm skrevs. Orden är lika aktuella idag som för 45 år sedan.
Vi tänder ljus för att skingra mörker. Det behövs fortfarande. Tänd ljus där du är. Var ljus där du är. Följ honom som sade; ”Jag är världens ljus, den som följer mig skall inte vandra i mörker, utan ha livets ljus”.(Joh 8:12)

Glad advent!
Mats.

Helig Fred

21 nov 2014

Vad är en hjälte, eller vem är en hjälte? Scouterna fick tänka till och måla en hjälte, igårkväll när vi möttes. Det blev fina samtal och roliga teckningar.

Ja vad skulle du säga? Vem är en hjälte? Vad karakteriserar en hjälte?

Vi talade om fredshjältar och nämnde både Gandhi, Martin Luther King och Nelson Mandela. Vi gjorde det med tanke på att det denna vecka är kyrkornas globala vecka med temat ”Helig fred”.

I kampanjtidningen ifrån Sveriges Kristna Råd finns det mycket spännande och matnyttigt omkring ämnet. Flera personliga berättelser om enskilda individer utöver vår värld, men också fakta, idéer, förslag till vad man kan göra för fredsarbetet, konkret, nära och långt borta.

Bl.a skriver man att ”det totala antalet konflikter har minskat om man ser till perioden efter kalla kriget till idag. 2011 pågick 37 väpnade konflikter”. ”Fredlig kamp är effektivare än väpnad sådan visar forskarna Erica Chenoweth och Maria Stephan. De kom fram till att 53% av icke-vålds rörelserna uppnår sina mål jämfört med bara 26% av de väpnade rörelserna”.

Scouterna fick göra olika övningar, som vi följde upp med samtal och reflektion. Det blev en bra kväll.



Fred börjar i mig, med mig, där jag är, som får ringar på vattnet som kan räcka långt!

Historien är full av heliga krig. Nu är det hög tid för helig fred! Du är väl med?!

Allt gott!
Mats.

Samtal om livet

14 nov 2014

Vilket spännande samtal det blev i torsdags, när vi möttes i kyrkan på mötesplatsen vi kallar; ”Samtal om livet”. Varje torsdag kl 10.00 inbjuder vi till detta. Vi brukar vara ett 15-tal personer, vi sjunger några enkla bibelkörer, läser 1 kapitel ur en bibelbok, samtalar om det och avslutar samlingen med bön. Vi brukar hålla på 1 timme allt som allt.

Just nu läser vi Johannesevangeliet. Igår läste vi berättelsen om Lasaros i Joh 11. Jag vet inte om du känner till berättelsen. Lasaros var en nära vän till Jesus. Nu hade han dött, och 4 dagar hade gått. Jesus går ändå tillsammans med Lasaros systrar Maria och Marta och många andra vänner till graven där man lagt honom. Troligen en liknande grav som Jesus själv sedan fick.

När man kommit till graven ropar Jesus till Lasaros at han skall komma ut. Och det märkliga sker att Lasaros stapplar ut, fortfarande inlindad i bindlar, som en mumie, och en huvudduk för ansiktet.

Om vi skulle varit där då, vad hade vi tänkt? Vad skulle vi gjort? Vad skulle vi trott om Jesus? Johannes berättar att många judar kom till tro på Jesus. Men långt ifrån alla. En del gick och berättade för sina ledare om vad som hade hänt, och efter den händelsen började planerna smidas att Jesus måste röjas ur vägen, han måste dö.

Lasaroshändelsen blev en vattendelare.

Vårt samtal rörde sig högt och lågt. Vi talade om livet och döden, vad händer efter det att en människa dör? Kan man veta något? Judarna hade en uppståndelsetro. Är det densamma som den kristna uppståndelsetron? Jesus sade senare efter sin död och himmelsfärd, att han skall komma tillbaka till jorden. Kan man tro det? Vad händer då? Med de som tror på honom? Med de som inte tror? Spelar det någon roll om man tror eller inte?

Det är spännande att läsa bibeln, och samtala tillsammans med andra om det man läst. Läser du bibeln? Har du någon att samtala med, om det du läst? Samtal om bibeln är ofta samtal om livet.

Samtal om livet på torsdagarna i vår kyrka, är en mötesplats dit alla är välkomna. Både den som säger sig ha en tro och den som inte riktigt vet. Att ge sig chansen att läsa och samtala är inget farligt. Det kan ju faktiskt vara så, att jag upptäcker något, eller någon, som inte alls var så skrämmande eller skämmit, utan tvärtom. Välkommen med bland sökare och finnare!

Allt gott!
Mats

Kyrkan utanför väggarna

7 november 2014

Den här veckan har jag varit på fortbildning. Präster, pastorer, diakoner som jobbar på andra platser än i kyrkan möttes tillsammans, för att få påfyllning, dela erfarenheter och mycket annat.

Det var personer som utför sin tjänst på sjukhus, fängelser, universitet och vanliga arbetsplatser. Jag har ju en del av min tjänst som fängelsepastor inom det vi kallar för NAV (Nämnden för andlig vård).

Det är fint att få möta medarbetare och lyssna till deras berättelser och erfarenheter. Men också få del av vad som är på gång i Sverige och andra delar av världen när det gäller våra tjänster, utanför kyrkans väggar.

Det som är tydligt är att det finns behov, det är uppskattat av dem vi möter men också den ordinarie personalen på sjukhuset, anstalten eller universitetet. De existentiella frågorna finns där, och blir i högsta grad aktuella på dessa platser. Vem möter dem? Många gånger sjukhusprästen, fängelsepastorn eller universitetskyrkan.

Igår eftermiddag fick jag förmånen att möta blivande pastorer och diakoner i Equmeniakyrkan. Equmeniakyrkans personalchef och jag möter dem ett tillfälle deras sista termin, för att tala om ”kyrkan som arbetsplats”. Jag gör det som repr. för vårt fack, Vision. Alltid lika spännande och givande att få del av tankar, funderingar och frågor vad som gäller, när man står där i sin första tjänst som pastor eller diakon i en kristen församling, som anställd. Är det detsamma att arbeta i en kyrka som vilken annan arbetsplats i Sverige? Vad tror du?

Efter en ruskig bilfärd hem i snöslask från huvudstaden, blev det att sätta på sig scoutskjortan för veckans scouter. Det kom 12 st igår och 2 föräldrar. Mycket roligt. Vi slog dubbelt halvslag, hade pappersflygplanstävling, pratade vad en patrull är och mycket annat.

Lite försenad kom jag till vår hemgrupp, efter scouterna. Israel-Palestina var samtalet ikväll. Ett dussintal lite äldre förde fram tankar, frågor och synpunkter omkring det ständigt aktuella, men ack så komplicerade situationen i det lilla landet som genom hela världshistorien stått i fokus, på ett märkligt sätt, i relation till jordens alla andra länder.

Ja, ett litet axplock ifrån en intensiv och händelserik vecka. Nu är det snart helg, och jag är ledig. Inte helt fel.

Allt gott!
Mats

En sky av vittnen

Allhelgonahelgen påminner oss om de som gått före. De som vi inte längre har vid vår sida. Men var är de någonstans? Lever de, fast på ett annat sätt? Har vi dem vid vår sida, fast vi inte ser dem?
Hebréerbrevets författare skriver i det 11:e kapitlet om ”Exempel på tro”. Författaren radar upp en massa personer som levt och vigt sitt liv i relation till Gud i tro; Abraham, Mose, Gideon, Barak…
När vi så vandrar in i det 12:e kapitlet hänvisar författaren tillbaks till dessa exempel på tro och skriver; ”När vi nu är omgivna av en sådan sky av vittnen, låt oss då, även vi, befria oss från allt som tynger, all synd som ansätter oss, och hålla ut i det lopp vi har framför oss…
En sky av vittnen, ger associationer åt många håll. Och många är de som vittnar om att man upplevt, eller känt någon man haft kär, som inte längre lever, plötsligt befunnit sig i ens närhet på nytt. Och det har känts bra, tröstande, ljust.
Vi kan spekulera, ana, och samtidigt vet vi inte fullt ut. Det är ett mysterium. Människan är ett mysterium. Livet går inte så enkelt att fånga. Det finns dimensioner, vi får del av ibland, som vi inte riktigt vet hur vi skall förklara eller sätta ord på.
Vi möter berättelser i bibeln om människor som varit döda, som återfått livet i mötet med Jesus. Vi möter berättelsen om Jesus själv, som dog, lades i en grav, när tre dagar gått och människor kommer till graven så är den tom, och strax därefter börjar han visa sig igen för sina lärjungar.
Det verkar dock, som att det är något bättre som väntar. Människor med ”nära döden upplevelser” mister sin rädsla för döden; ”det var ljus, det var värme, det var godhet…
Klart är att det kommer en dag då täckelset faller, som Hebréerbrevets författare också skriver; ”Ingen av dessa som genom sin tro har fått Guds vittnesbörd fick se löftet uppfyllas. Gud har förutbestämt något bättre åt oss och därför skall de uppnå fullkomligheten först tillsammans med oss”.
Som den härliga sången säger; ”Den dagen, den dagen kommer, då himmelens portar skall öppnas för oss. Den dagen skall vi få ett svar, Halleluja!”
Jag önskar dig en ljus allhelgonahelg!
Mats

Ideologi & Ledarskap

25 oktober 2014

Jag har varit på utbildning med mitt fackförbund Vision i veckan. Temat var; ” ideologi & Ledarskap”. Vi jobbade med Visions historia, värdegrund, hjärtefrågor och mycket annat.

När vi kom in på temat ”ledarskap” fick vi göra en gruppövning där vi satt runt borden. Först skulle var och en skriva ned 5 egenskaper vi förknippar med ett bra ledarskap. Vi skrev på post-it lappar, som vi lade ut på vårt bord. Så skulle vi jämföra vår 20 lappar och söka komma fram till 5 egenskaper som vi skulle presentera för de andra grupperna.

Vilka egenskaper skulle du ha skrivit? Vilka egenskaper skall en bra ledare ha? Har du någon förebild du tänker på när det gäller ledarskap? Någon som betytt något extra för dig? Eller en förebild du har? Vem skulle det vara?

Det var faktiskt relativt samstämmigt runt vårt bord. Vi lyfte fram följande egenskaper:
- Lyssnande
- Tydlighet
- Mod
- Delegering
- Ödmjukhet

Och jag funderade; hur är jag i mitt ledarskap? Hur fungerar jag i de sammanhang där jag finns?

Och hur ser det ut för dig? Är du den ledaren du vill vara? För vare sig vi vill eller inte, så påverkar vi dem vi har runt omkring oss. Det kanske inte är en vald ledarroll, men där du finns är du är förebild för dem du möter.

Idag är det FN dagen. Jag påminns om Dag Hammarskjöld, som betytt mycket för mig. Den tysta diplomatin, modet och att se de minsta, var något av allt som präglade honom, och hans ledarskap. Egenskaper man inte bara tar sig, utan som formas i mötet, med honom som sade sitt; ”Följ mig!”.

Allt gott!
Mats

Barnen

3 oktober 2014

Jesu lärjungar var som du o jag. Vanliga unga killar med styrkor o svagheter. De ville ofta väl, men ibland blev det också fel. De hade känslor som du o jag. De kunde brusa upp, visa temperament, handla först och lyssna sedan.

De ville visa sig på styva linan. Vem var egentligen bäst ibland dem? De jämförde, mätte, vägde. Vem stod mästaren närmast? Var det någon ibland dem som Jesus tyckte mer om?

När de varit ute på uppdrag av Jesus kom de tillbaks och berättade allt fantastiskt de varit med om; människor de mött, sjuka som blivit friska, samtalen de haft…

Ibland kunde deras prat och tjat sinsemellan bli för mycket också för Jesus.

En gång tog han ett barn och ställde det i deras mitt och så sade han; ”Sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen kommer ni aldrig in i himmelriket”

Vad är det som är så speciellt hos barnen? De är som de är. De räknar inte meriter. Det finns en äkthet och självklarhet hos ett barn, som ofta kommer i skymundan hos den vuxne. De tillhör det gåtfulla folket, skrev Olle Adolfsson.

Denna helg uppmärksammas barnen genom kulmen på årets Världens Barn insamling. Barn har alltid varit utsatta, och är så än idag utöver vår värld. Barnens rätt behöver hävdas och stärkas, av dem som inte längre är barn, men som en gång varit det.

Barnet finns inom oss alla, men ofta får det inte komma fram, av olika anledningar. Bejaka barnet inom dig. Inte det barnsliga, men det barnliga.

Den här helgen tänker vi extra på barn i vår närhet och långt borta. Vi ber och välsignar barnen. Vi hjälps åt att samla in pengar, så att fler barn får gå i skola, ha mat att äta, ett hem att bo i, får hopp inför det som ligger framför.

I strängnäs kommer många bössinsamlare finnas ute på stan. På utsiktsplatsen på Långberget bjuder vi på fika mellan kl 12-16. I vår kyrka firar vi alla-åldrar-gudstjänst med scouter och barn på söndag. Välkommen med i allt detta, du också!

Allt gott!

Mats

Långberget nästa!

30 september 2014

Så är vi igång igen! Kulmen på årets Världens Barn insamling! Världens Barn insamlingen pågår hela året, men 2-3 veckor i september-oktober är alltid kulmen på insamlingen.

Helgen som gick fanns det bössinsamlare på stan. Konsert i Domkyrkan i lördags, secondhand-butikerna ger mycket av sin försäljning denna period, och mycket annat.

I onsdags var våra scouter ute i ett bostadsområde nära kyrkan, och samlade in pengar. Jag har inte räknat än, men det kommer!

Denna vecka är vi ute med bössorna igen.

Och på lördag blir det något alldeles speciellt på Långberget. Då var vi bössinsamlare på Utsiktplatsen! Vi kommer också bjuda på… just det, en överraskning, men vet du att det är kanelbullens dag på lördag kanske du kan gissa.

Kl 12.00-16.00 lörd 4/10 är du välkommen upp på Långberget, Strängnäs, då fortsätter vi att samla in pengar, till barn över hela vår värld, så att fler skall kunna gå till skolan, ha bra sjukvård, inte behöva börja arbeta i förtid…

Allt gott!

Mats.

Livsloppet

19 september 2014

Det är disigt om morgnarna. Hösten är här. Vilken härlig tid! Hög klar luft, varma färger, skärpa fasväxling.

Helgen som gick var jag ledig. Jag sprang jag min första halvmara, Stockholm halvmarathon. 21 km, på 1.56. Ingen kanontid, men ändå. Lite osäker på hur jag skulle disponera loppet, så jag tog det hellre lugnt, än knäa och stupa i mål det sista. Hade som mål en tid under 2 timmar, och fixade det. Fantastiskt väder! Nästa för varmt, 22 grader, 18000 anmälda, mycket folk runt banan. En folkfest! Och stor tillfredsställelse när man går i mål. Jag gjorde det! Jag klarade det! Att efteråt få varva ned, äta något gott och bara ta det lugnt.

Vi talar om ”Den underbara vägen” i kyrkan i höst. Man kan likna sitt liv vid ett marathonlopp. Det kräver träning, intagande av bra mat, vätska, energi längs vägen, kanske gå, vila ibland. Banan går både uppför och utför. Jag löper inte ensam, jag har många vid min sida. Bra utrustning underlättar, skor, löparkläder etc.

Men finns det något mål? Och vad är det i så fall?

Aposteln Paulus talade i löpartermer när han skrev brev till de nykristna i Grekland, det första århundradet; ”Ni vet ju att alla löparna i en tävling springer men att bara en får priset. Löp då för att vinna det. Var och en som tävlar måste försaka allt – löparen gör det för en krans som vissnar, vi för en som aldrig vissnar. Jag har målet i sikte när jag löper, och jag slår inte i luften när jag boxas.

Paulus påminner oss om att loppet inte går ut på att tävla mot någon, men för att nå Någon. Belöningen är inte något, utan Någon. ”Jag har målet i sikte när jag löper och jag slår inte i luften när jag boxas”.

Vad har du för sikte i ditt livslopp? Finns det något mål? Och i så fall hur ser det ut?

På söndag fortsätter vi samtalet och dialogen om dessa frågor här i kyrkan. Du är välkommen med i löparskaran!

Allt gott!

Mats

Valet

12 september 2014

Så går vi emot ett spännande val i vårt land, kommande söndag. Vi väljer till kommun, landsting och riksdag. Dessa val har föregåtts av intensivt kampanjande, tv-debatter, affischer, reklam mm.

I vårt land väljer vi till dessa sammanhang vart 4:e år.

Ser vi till vårt eget liv, så behöver vi göra en massa val varje dag. Vi väljer vilka kläder vi skall ha på oss, vad vi skall äta för mat, vilket tv-program vi skall se, om jag skall gå på det där mötet eller inte, skall jag tvätta bilen idag, om jag skall träna…

Vårt liv består av val. Och vid varje val, så väljer vi också bort något annat. Vi kan inte både ha och äta kakan.

I relation till Gud så gör vi också val. Vi kan välja att tro eller inte. Ingen tvingar oss, vi har en fri vilja. Och många berättar att de kan komma ihåg det där tillfället då de valde Gud, påtagligt, medvetet, konkret.

Det är en sak att en gång gjort det där valet. Och samtidigt behöver jag göra det på nytt och på nytt och på nytt… Jag väljer Gud varje dag. Det valet får då konsekvenser i mitt liv; i det jag gör, säger, handlar, uttrycker mig, i relation till min medmänniska och det jag möter.

Jag får välja Gud!

Men Gud väljer också mig!

Gud vill mitt liv. Han vill allt mitt bästa. Att vara utvald är något stort. Jag tänker på dem som får representera sitt land i stora Idrottssammanhang – OS, VM, EM etc. Att få representera Sverige blir något stort, glädjefyllt och ansvarfullt!

Att få representera Gud är något ännu större. Att vara hans händer, fötter, öron och mun, i den värld jag lever i idag. Vilken förmån, vilket ansvar, vilken glädje!

Det räcker inte att välja Gud vart 4:e år. Det behöver jag göra varje dag. Och jag får uppleva att det är ömsesidigt, för han väljer också mig!

Allt gott!

Mats.

Nu är vi igång

mats_carlsson.jpg

5 september 2014

Vilket gäng det kan bli! Scouterna hade upptakt för terminen igårkväll. Fyra nya scouter som var både laddade och peppade. Och sedan gjorde ju inte vädret det sämre då vi hade 23 grader och kunde vara ute med femkamp och korvgrillning.

Det är alltid lite pirrigt, ovisst och spännande vid terminsstart. Hur många kommer? Vilka kommer? Hur har vi det med ledare? Och allt däremellan.

Nu kändes det bra igår, vilket ju gör det lättare. Samtidigt vet man att lusten, glädjen och tiden kan förändras snabbt.

Igår började också Samtal om livet, här i kyrkan. Vår mötesplats där vi läser bibeln 1 kap varje gång, samtalar om det, ber och sjunger tillsammans. I höst skall vi läsa Johannesevangeliet, vilket också känns spännande och inbjudande.

Parallellt med Samtal om livet, började barnsången en ny termin. Dagmar inbjuder i höst till två grupper på torsdagförmiddagarna. 8 familjer dök upp igår. Likadant där så påverkar sjukdom, arbete, etc, hur många som kommer de olika gångerna. Men barnsången är igång, vilket är bra!

Parallellt med scouterna hade vi kick-off för höstens Världens Barn insamling. Ett antal organisationer drog upp planerna inför höstens insamling. Vi provåt den nya chokladen, som vi kommer att sälja (vilken var mycket god), och bestämde att vi skall försöka få någon att stå på Långberget med en bössa, lörd 4/10 kl 12-16, i samarbete med en satsning som Svt har i insamlingen.

Idag har vi mött arbetsförmedlingen och planerat ett integrationsprojekt som vi gör tillsammans här i kyrkan. Tisdagar och onsdagar kommer det komma nysvenskar till ”Träffpunkt Olivehäll”, för att få möjlighet att prata svenska, läxhjälp, möta svenskar till samtal och utbyte. Känns mycket spännande, ansvarfullt och roligt.

Hösten är på ingående! Imorgon åker vi på gemenskapsdag till Åkerby Herrgård. På söndag firar vi samlingsgudstjänst där Olivehällkören sjunger.

Du är varmt välkommen att finnas med i något eller mycket av det vi gör i kyrkan. Vi ser fram emot en spännande höst!

Allt gott!

Mats.

Senast uppdaterad 180413